emmaslillaplats

Det är inte säkert men just nu så känns det inte jobbigt att gå in här och slänga in ett inlägg!

Livet rullar väl på här nästan som vanligt, det har råkat skett lite saker men vad gör det för det är ju livet!
Jag valde själv att börja plugga ett ämne nu när jag ändå bara går hemma och ska snart skola in Ellie på dagis, perfekt!
Eller det hade vart mer perfekt om jag hade tagit tag i det NÄR hon väl har börjat. Det är inte lätt att ha en 14 månaders springades omkring, tar allt, kastar allt och smakar på allt.
Sen så har hon dessutom börjat klättrat galet mycket på ALLT, upp på soffan och ska plocka ner tavlan och eftersom vi fortfarande bor i lägenhet så ställer jag in vagnen och det ska hon oxå klättra upp på och typ hoppar.
Nja hade nog kanske kunnat börjat med skolan när inskolningen börjar men men det är som det är!
Skolan tar mer tid än vad man tror, jag vill ha det perfekt och om jag inte får perfekta betyg så blir jag sur och sårad, jag satsar minst på VG, så jag har höga förväntningar av mig själv så förhoppningsvis så kommer jag in i pluggstimmet och kan planera bättre snart :)

Annars så gillar jag livet jag är lite känslig och har öppnat ögonen för vissa personer den senaste tiden, jag försöker att bara blanda mig med folk som får mig att må bra istället för energitjuvar.
Jag pratde med mina kloka vänner och dom sa åt mig att skärpa mig. Man kan inte ge, ge och ge sen aldrig få något tillbaka inte ett "tack" ingen uppskattning för att man finns där, ingen fråga "hur mår du?" utan mest är det skit och allt är: JAG JAG och JAG, "jag mår mest dåligt av alla", "ingen kan må så dåligt som mig".
Svaret ät JOVISST kan man det, hur fan vet du det när du aldrig ens tar tiden att fråga man mår dåligt på olika sätt kanske??

Hur jäkla bra vän är dom här mot en som aldrig frågar hur man mår eller är glad för ens skull eller försöker se från MITT perspektiv någon enstaka gång? Utan det är bara det stora JAG:et som kretsar i deras huvuden.
Jag försöker men det är som att personerna inte lyssnar, hur bra vän är dom då egentligen..
"VÄNSKAP är något man rädd om och vill vårda och ta hand om, riktiga vänner finns alltid där oavsett hur man mår. Om jag mår dåligt och du vill ringa och snacka så det är självklart att jag lyssnar och låter dig prata ut" (fick jag höra av en klok vän)
SANT och TACK!

Dom slutar oftast ensamma dom som är elaka, själviska och tar en för givet.
Det finns ingen som orkar och bara ge, ge och ge och aldrig får någon slags uppskattning.
Man ju alltid hoppas att människor vaknar till och inser att "vad fan håller jag på med, varför är mina vänner borta"
Då kanske det är dags att fundera på hur man beter sig, för så många vänner kan inte ha fel utan då gäller det att ta sig i kragen.

Såna funderingar och slutsatser har jag haft på senaste tiden, värderat vänskap och hur mycket energi jag verkligen ska lägga på dom som jag inte får ett skit tillbaka.

Mina känslor, mina tankar och mina upplevelser..