Mixade känslor!
Nu är det mixat i huvudet och i känslobanorna!
Det är mycket jobbigt med mina eksem nu igen, astman har gjort sig påmind och tsunamivågor med hormoner intar kroppen dagligen. Det klias alla timamr jag är vaken och det gör så att jag vill krypa ut ur mitt eget skinn, jag gråter när jag mår dåligt och astman gör så att jag bara vill lägga mig ner och sova tills graviditeten är över!!
Ni som inte har eksem kommer aldrig fatta hur det känns med det eviga kliandet utan vi struntar i att ens försöka förklara det. Jag har mina fina vänner som har skickat "kryapådig-sms" dom är så söta och man vet ju vem som är ens sanna vännner och VERKLIGEN bryr sig när det kommer såna mysiga sms. Tack finaste vänner!!
Läkarbesöket är bokat så imorgon kommer jag att få hjälp, längtar..
Men idag var jag in och körde en lektion, det var NAJS! Märks att jag inte har kört på några veckor för jag vågar inte "ta för mig" i vissa situationer, blir liksom osäker så det är något som jag måste träna på! Men det var skönt att få komma ut och bara tänka på MIG!
Något mer roligt var att jag ställde mig på vågen och insåg att jag bara hade gått upp 5,5 kg på dom här 24 v!!! Jag trodde jag var mer närmare 20 kg för jag känner mig så otymplig. Men dom kilorna har väl satt sig på magen bara så det gör att magen tar i överallt och kan vara liiite ivägen i vissa situationer :)))
Så det är jag nöjd med och hoppas det fortsätter så! 13,5 kg plus med Ellie och jag hoppas det stannar av där någonstans med Oliver,Elliot, Ludvig, Alvin eller Milton!
Meeeeen många veckor kvar och det kan hända vad som helst, men jag får ju hoppas iaf! Huvudsaken att han mår bra och tjockar på sig så jag får en knubbisbebis och klämma på när han väl ska komma ut :D
Det är mycket jobbigt med mina eksem nu igen, astman har gjort sig påmind och tsunamivågor med hormoner intar kroppen dagligen. Det klias alla timamr jag är vaken och det gör så att jag vill krypa ut ur mitt eget skinn, jag gråter när jag mår dåligt och astman gör så att jag bara vill lägga mig ner och sova tills graviditeten är över!!
Ni som inte har eksem kommer aldrig fatta hur det känns med det eviga kliandet utan vi struntar i att ens försöka förklara det. Jag har mina fina vänner som har skickat "kryapådig-sms" dom är så söta och man vet ju vem som är ens sanna vännner och VERKLIGEN bryr sig när det kommer såna mysiga sms. Tack finaste vänner!!
Läkarbesöket är bokat så imorgon kommer jag att få hjälp, längtar..
Men idag var jag in och körde en lektion, det var NAJS! Märks att jag inte har kört på några veckor för jag vågar inte "ta för mig" i vissa situationer, blir liksom osäker så det är något som jag måste träna på! Men det var skönt att få komma ut och bara tänka på MIG!
Något mer roligt var att jag ställde mig på vågen och insåg att jag bara hade gått upp 5,5 kg på dom här 24 v!!! Jag trodde jag var mer närmare 20 kg för jag känner mig så otymplig. Men dom kilorna har väl satt sig på magen bara så det gör att magen tar i överallt och kan vara liiite ivägen i vissa situationer :)))
Så det är jag nöjd med och hoppas det fortsätter så! 13,5 kg plus med Ellie och jag hoppas det stannar av där någonstans med Oliver,Elliot, Ludvig, Alvin eller Milton!
Meeeeen många veckor kvar och det kan hända vad som helst, men jag får ju hoppas iaf! Huvudsaken att han mår bra och tjockar på sig så jag får en knubbisbebis och klämma på när han väl ska komma ut :D
Envisa smärta!
Hej söndagshelvete!
Jag skulle vilja be den högre makten ta bort den envisa magsmärtan i magen. Den sitter på vänster sida,ovanför naveln och så vandrar den en bit. Känns som en sträckning, min mage blir hård och jag blir sur, trött och blir handikappad så¨att jag inte kan komma ner och sätta mig på golvet.
Sammandragningar kommer och går, så det är inte det. Tarmproblem är det inte heller för toalettbesöket är gjort för idag och avföringen ser jävligt bra ut! Bebisen ligger "fel"och trycker?? Troligtvis så är det väl det!
Han börjar väl redan jäklas det är ju bara en massa veckor kvar så varför inte börja i tid??
Som värst så ligger han och trycker på ALLA nerver och ALLA obehagliga platser SAMTIDIGT!
Då gör det ont överallt!
Så just idag så längtar jag tills v 40, 41 eller 42 kommer, då han är jätteklar i magen, rund och go ska han helst vara :))
Längtar efter min nya kropp oxå!!!
Längtar tills den här envisa förkylningen vill lämna våra kroppar!!
Annars har jag haft en trevlig dag med besök av familj och vänner som oxå ska ha bebis i februari :)
Säger ju det, det finns ALLTID något positivt med dagen!
Men det är ju bara positiva människor som kan se positiva saker och negativa människor kan bara se det negativa :)
Jag skulle vilja be den högre makten ta bort den envisa magsmärtan i magen. Den sitter på vänster sida,ovanför naveln och så vandrar den en bit. Känns som en sträckning, min mage blir hård och jag blir sur, trött och blir handikappad så¨att jag inte kan komma ner och sätta mig på golvet.
Sammandragningar kommer och går, så det är inte det. Tarmproblem är det inte heller för toalettbesöket är gjort för idag och avföringen ser jävligt bra ut! Bebisen ligger "fel"och trycker?? Troligtvis så är det väl det!
Han börjar väl redan jäklas det är ju bara en massa veckor kvar så varför inte börja i tid??
Som värst så ligger han och trycker på ALLA nerver och ALLA obehagliga platser SAMTIDIGT!
Då gör det ont överallt!
Så just idag så längtar jag tills v 40, 41 eller 42 kommer, då han är jätteklar i magen, rund och go ska han helst vara :))
Längtar efter min nya kropp oxå!!!
Längtar tills den här envisa förkylningen vill lämna våra kroppar!!
Annars har jag haft en trevlig dag med besök av familj och vänner som oxå ska ha bebis i februari :)
Säger ju det, det finns ALLTID något positivt med dagen!
Men det är ju bara positiva människor som kan se positiva saker och negativa människor kan bara se det negativa :)
Inte lätt när det är svårt!
Jag vet typ inte hur gravid jag är, jag vet inte när vi ska till mvc, han blir kallad för "bebis", "2an" och "den" eftersom jag inte kan vänja mig med att säga "han".
Det är ett under att jag kommer ihåg att jag ens är med barn!
Är det så här med 2an eller är det bara jag som har blivit knäpp? Måste nog ta upp det här på mvc... Om jag kommer ihåg att gå dit dvs :)
Med Ellie visste man vecka,dag och tid typ! Jag gick och längtade ihjäl mig och räknade ner mellan gångerna vi skulle få komma och lyssna på hennes hjärta <3
Igår hade jag och "han" lite ensamtid. Vi var båda vakna och han spelade fotboll, boxades eller tränade rugby. När HAN gör sig påmind så värms hela min kropp!
Många funderar på HUR man kan älska 2an lika mycket som ettan för att kärleken är så stor och kraftfull, och jag har oxå funderat om första barnet är mer "speciellt" än tvåa, trean, fyran eller nu hur många man skaffar om den blir favoriserad. Men jag behöver inte funderar längre över det för nu ju större han blir så får jag mer bevisat för varje rörelse, viktuppgång och bristning så växer det även ny kärlek. Den är lika kraftfull om inte mer nu när man vet vad ett barn är. Så ni som undrar och inte tror att man kan känna likadant så lovar jag er att det är samma kärlek som är lika kraftfull och magisk och växer fram ju mer bebisen gör sig påmind.
Så kärleken till sina barn är lika stora, ingen blir mer älskad än den andra utan det känns exakt likadant!
Synd att inte kärleken kan hjälpa hans mamma att komma ihåg mer saker bara :P
Det är ett under att jag kommer ihåg att jag ens är med barn!
Är det så här med 2an eller är det bara jag som har blivit knäpp? Måste nog ta upp det här på mvc... Om jag kommer ihåg att gå dit dvs :)
Med Ellie visste man vecka,dag och tid typ! Jag gick och längtade ihjäl mig och räknade ner mellan gångerna vi skulle få komma och lyssna på hennes hjärta <3
Igår hade jag och "han" lite ensamtid. Vi var båda vakna och han spelade fotboll, boxades eller tränade rugby. När HAN gör sig påmind så värms hela min kropp!
Många funderar på HUR man kan älska 2an lika mycket som ettan för att kärleken är så stor och kraftfull, och jag har oxå funderat om första barnet är mer "speciellt" än tvåa, trean, fyran eller nu hur många man skaffar om den blir favoriserad. Men jag behöver inte funderar längre över det för nu ju större han blir så får jag mer bevisat för varje rörelse, viktuppgång och bristning så växer det även ny kärlek. Den är lika kraftfull om inte mer nu när man vet vad ett barn är. Så ni som undrar och inte tror att man kan känna likadant så lovar jag er att det är samma kärlek som är lika kraftfull och magisk och växer fram ju mer bebisen gör sig påmind.
Så kärleken till sina barn är lika stora, ingen blir mer älskad än den andra utan det känns exakt likadant!
Synd att inte kärleken kan hjälpa hans mamma att komma ihåg mer saker bara :P
Hur tänker man nu??
En smärre chock fick jag mig när jag satte mig ner och läste en blogg.
Jag vet faktsikt inte om jag ska skratta eller gråta över hur denna människa tänker, han kan inte tänka eller han vet inte vad han står för.
Först när krisen i Afrika vart offentlig så var han IHÄRDIG att skriva om hur alla MÅSTE ge pengar för att hjälpa dom, man var tanklös om man inte gjorde det i hans ögon.
Jag gillar att han brann för ämnet fast han utmärkte sig att vara en nybörjare med välgörenhet rätt så snabbt. Bland annat så tyckte jag att det var lite orättvist av honom att sitta och döma människor som inte gjorde ett offentligt uttalande om att dom hade skänkt pengar, att dom var känslokalla, tankelösa, empatilösa och smaklösa.
Vad visste han egentligen?? Han hade kanske ingen rätt att döma människor bara för att dom inte skrek ut att dom hade skänkt pengar. Utan att MÅNGA sitter och skänker pengar varje månad eller skänker pengar utan att dom behöver utmärka sig.
Men jag fattade på ett sätt vad han menade för jag ville oxå uppmärksamma Afrika för världen, fast jag inte höll med honom på alla uttalande men det kunde man lägga åt sidan efersom man ville samma sak. Han kanske är en impulsiv människa som gör saker innan man tänker igenom det, vad vet jag?
I alla fall så läste jag för ett tag hans blogg. Då var det ett inlägg om invandrare.
Han var irriterad på dom, han ville skicka hem dom bla bla, det var lite främlingsfientliga uttalande enligt min uppfattning.
Mina tankar började snurra runt i huvudet och jag läste om inlägget och försökte fatta vad han menade, kunde jag ha missuppfattat inlägget.
Men " Jag är så trött på dom, dom går på stan och bara skriker på sitt språk"
"Dom kommer hit och tar våra pengar" "Vill bara skicka hem dom".
Såna elaka uttryck skrevs det så jag kunde ju inte missuppfatta hans inlägg kanske.
Då började jag fundera hur han verkligen var funtad.
VART tror han att pengarna går som han skänker då? och varför skänker han pengar över huvudtaget? Mat, medicin, sjukhus och bussar som kan skjusade hem människorna till sina byar som är total krossade av ondskan, är det så han tror att det funkar??
Nej dom blir flyktningar, deras hem är borta allt dom äger är det dom har på sig, deras hem är BORTA.
Så denna kille lär kanske tänka om för om man skänker pengar så HJÄLPER du dom till att försöka överleva!
Överleva det traumatiska, hemska helvete som dom har gått igenom och dom blir då skickad till andra länder för att få börja om.
Så med andra ord så kan han sitta och skänka pengar till någon som blir hans nästa granne eller någon person som han anser som ett störningsmoment på gatan, GRATTIS killen du tänker verkligen längre än vad näsan räcker
P U C K O!!
Man får ju god lust att skicka ner honom till något av dom krigshärjade, förtryckta länderna så får han fan se på vilket helvete dom människorna lever i.
Har en vän som är kontaktperson till en kvinna från Somalia som kom hit med sina 2 barn.
Hon är ensam för att mannen vart ihjälbränd framför ögonen på henne och deras barn när dom försökte undkomma rebeller..
Sen vart hon skyfflad till Sverige, satt i en lägenhet med sina barn och ska bara sopa av sig det hon har vart med om och komma in i samhället där det finns människor som den här killen som saknar medkänsla och bara dömer och klagar på henne och hennes barn.
Vem är det som är smaklös,känslokall, tanklös och empatilös som han dömde andra människor till att vara egentligen?
Hur kan man ens få till ett sånt skruvat tänkande??
Tyvärr så är hans blogg borttagen annars hade jag länkat den så ni fick läsa själva vilken falsk människa han är.
Jag vet faktsikt inte om jag ska skratta eller gråta över hur denna människa tänker, han kan inte tänka eller han vet inte vad han står för.
Först när krisen i Afrika vart offentlig så var han IHÄRDIG att skriva om hur alla MÅSTE ge pengar för att hjälpa dom, man var tanklös om man inte gjorde det i hans ögon.
Jag gillar att han brann för ämnet fast han utmärkte sig att vara en nybörjare med välgörenhet rätt så snabbt. Bland annat så tyckte jag att det var lite orättvist av honom att sitta och döma människor som inte gjorde ett offentligt uttalande om att dom hade skänkt pengar, att dom var känslokalla, tankelösa, empatilösa och smaklösa.
Vad visste han egentligen?? Han hade kanske ingen rätt att döma människor bara för att dom inte skrek ut att dom hade skänkt pengar. Utan att MÅNGA sitter och skänker pengar varje månad eller skänker pengar utan att dom behöver utmärka sig.
Men jag fattade på ett sätt vad han menade för jag ville oxå uppmärksamma Afrika för världen, fast jag inte höll med honom på alla uttalande men det kunde man lägga åt sidan efersom man ville samma sak. Han kanske är en impulsiv människa som gör saker innan man tänker igenom det, vad vet jag?
I alla fall så läste jag för ett tag hans blogg. Då var det ett inlägg om invandrare.
Han var irriterad på dom, han ville skicka hem dom bla bla, det var lite främlingsfientliga uttalande enligt min uppfattning.
Mina tankar började snurra runt i huvudet och jag läste om inlägget och försökte fatta vad han menade, kunde jag ha missuppfattat inlägget.
Men " Jag är så trött på dom, dom går på stan och bara skriker på sitt språk"
"Dom kommer hit och tar våra pengar" "Vill bara skicka hem dom".
Såna elaka uttryck skrevs det så jag kunde ju inte missuppfatta hans inlägg kanske.
Då började jag fundera hur han verkligen var funtad.
VART tror han att pengarna går som han skänker då? och varför skänker han pengar över huvudtaget? Mat, medicin, sjukhus och bussar som kan skjusade hem människorna till sina byar som är total krossade av ondskan, är det så han tror att det funkar??
Nej dom blir flyktningar, deras hem är borta allt dom äger är det dom har på sig, deras hem är BORTA.
Så denna kille lär kanske tänka om för om man skänker pengar så HJÄLPER du dom till att försöka överleva!
Överleva det traumatiska, hemska helvete som dom har gått igenom och dom blir då skickad till andra länder för att få börja om.
Så med andra ord så kan han sitta och skänka pengar till någon som blir hans nästa granne eller någon person som han anser som ett störningsmoment på gatan, GRATTIS killen du tänker verkligen längre än vad näsan räcker
P U C K O!!
Man får ju god lust att skicka ner honom till något av dom krigshärjade, förtryckta länderna så får han fan se på vilket helvete dom människorna lever i.
Har en vän som är kontaktperson till en kvinna från Somalia som kom hit med sina 2 barn.
Hon är ensam för att mannen vart ihjälbränd framför ögonen på henne och deras barn när dom försökte undkomma rebeller..
Sen vart hon skyfflad till Sverige, satt i en lägenhet med sina barn och ska bara sopa av sig det hon har vart med om och komma in i samhället där det finns människor som den här killen som saknar medkänsla och bara dömer och klagar på henne och hennes barn.
Vem är det som är smaklös,känslokall, tanklös och empatilös som han dömde andra människor till att vara egentligen?
Hur kan man ens få till ett sånt skruvat tänkande??
Tyvärr så är hans blogg borttagen annars hade jag länkat den så ni fick läsa själva vilken falsk människa han är.
Håller på att vänja mig, ingen lätt uppgift!
Att säga "han" är visst en svår uppgift! Att säga meningen högt "min/vår SON" är jättesvår att säga.. Nu undrar ju givetvis varför jag har så svårt. Jag menar jag har ju inte 8 döttrar och jag har inte vart mamma i många år utan jag har EN dotter som är då 16 månader, så hur svårt kan det vara att säga han/honom eller vår son.
Tydligen ett stort bekymmer för mig, men det kanske är så att jag har sagt hon /henne eller min dotter för många gånger så min hjärna har svårt att koppla att det finns ett till kön man kan bli mamma till :)
Så nu heter han oftast DEN i magen. Stackars prins!
Tur att det är ett tag kvar så han kanske får vara en HAN och inte ett DET när han kommer! Tror jag är i v 23 nu.. Jag har ju ingen koll på det heller, inte som med Ellie när man kunde svara på några sekunder "25 v och 4 dagar" om någon frågade, utan denna gång så TROR jag väldigt ofta :D
Förresten, jag börjar redan och svälla om fötterna, jag har ont på kvällarna och plus att jag börjar få ont nedåt! Ser ljust ut med tanke på hur många v det är kvar! Plus turbon här hemma som inte ger oss en lugn stund så jag får lägga mig ner :P
Ellie gav mig inga bekymmer förutom halsbränna, men jag hade annars en jäkla lätt graviditet med henne! Jag är avis på den graviditeten!
Kan jag be och få denna graviditet :P
v 35+ någonting.
I denna bild fick jag en sån där coooooool sammandragning där allt bara spänner ut sig, sån himla frän känsla :D
Tydligen ett stort bekymmer för mig, men det kanske är så att jag har sagt hon /henne eller min dotter för många gånger så min hjärna har svårt att koppla att det finns ett till kön man kan bli mamma till :)
Så nu heter han oftast DEN i magen. Stackars prins!
Tur att det är ett tag kvar så han kanske får vara en HAN och inte ett DET när han kommer! Tror jag är i v 23 nu.. Jag har ju ingen koll på det heller, inte som med Ellie när man kunde svara på några sekunder "25 v och 4 dagar" om någon frågade, utan denna gång så TROR jag väldigt ofta :D
Förresten, jag börjar redan och svälla om fötterna, jag har ont på kvällarna och plus att jag börjar få ont nedåt! Ser ljust ut med tanke på hur många v det är kvar! Plus turbon här hemma som inte ger oss en lugn stund så jag får lägga mig ner :P
Ellie gav mig inga bekymmer förutom halsbränna, men jag hade annars en jäkla lätt graviditet med henne! Jag är avis på den graviditeten!
Kan jag be och få denna graviditet :P
v 35+ någonting.
I denna bild fick jag en sån där coooooool sammandragning där allt bara spänner ut sig, sån himla frän känsla :D
En dag på landet!
Vi vaknar alltid runt 6:30, eller Ellie vaknar då :)
Hennes pappa har åkt till jobbet. Så vi kliver upp och går ut i vardagsrummet där han har tänt en mysig brasa som vi myser framför ett bra tag. Sen ligger hon under filten i sin fåtölj och jag skämmer bort henne så hon får sitt/ligga i den och äta sin frukost, välling och smörgås är favoriten.
Hon får se ett avsnitt av In the nightgarden så jag kan göra klart allt dvs mig själv, disk och allt som SKA göras.
det hinns nog med 2-3 böcker innan vi kommer iväg till dagis.
Hon ligger nedbäddad i sin vagn hela vägen dit och pekar och pratar, vi stannar vid hästhagen där vi står ett tag och beundrar dom fantastiska djuren.
Framme på dagis så har hon väldigt bråttom av med kläderna för hon vill så gärna springa in till alla barn och lärare.
Hon är fasen inte blyg någostans utan hon tar för sig, förskolelärarna har till och med sagt att dom inte har sett något liknande på ett sånt ungt barn att från dag 1 tagit för sig och VILL (Jag vet inte hur jag ska reagera på det, men jag har tagit det positivt)
Jag vill ju att hon ska för sig av livet så varför inte börja nu :P
i alla fall, när vi ska säga hejdå skrattar hon bara, slänger iväg några slängpussar och ibland kan jag få en riktig.
Andra småbarn som är där, gråter lite när deras mamma åker eller vill följa med, Ellie säger "hädå"coh springer in för att leka vidare..
Det är ju bra..... Fast jag, hennes mamma skulle vilja att ibland att hon inte vill släppa mig.. Vissa dagar vill jag krama henne hela dagarna, men hon vill visst inte det.. Och barnens behov kommer alltid först så jag försöker hålla mig till det :P
"Nackdelen" med rutinbarn är att nu när hon sover bara en gång om dagen har hon valt att behålla den hon alltid har haft, mellan kl 9:30- 10:00och tagit bort den efter lunch. Då sover hon i 1,5 timme då dom andra barnen är vakna.
Sen efter lunch så går dom och sover och Ellie är på g, som TUR ÄR är det blandade åldrar. Så dom som är 4-5 är vakna iaf så hon får leka med dom :)
När jag kommer och hämtar henne så lyser hon upp och ska visa ALLT dom finns på dagis. Det kan vara från djuren på gardinen till målarfärgen inne i målarrummet. "Titta" "Titta mamma"!
När vi väl kommer därifrån så får dagislärarna lika många slängpussar som jag får när vi går. Så hon gillar nog dom :)
Hemvägen består av som på ditvägen fast hon kanske går själv, "häääässsht" "hääässht" säger hon och står vid hagen.
Hemma äter vi mellanmål, läser någon bok sen bär det ut igen! All djur och natur häromkring blir hon fashinerad av. Hon står med mig i garaget och upptäcker roliga saker medan jag målar, eller går ut på gården och plockar med något..
Vi brukar gå in runt 16-16:30 för att laga mat.
Vi äter, tänder brasa, badar och leker fram till det är dags och sova och det är mellan 19-19:30.
Det tar typ 5 min sen sover hon.
Jag och Tommy har då 12 timmar för oss själva tills hon vaknar igen. Det kallar jag kvalitétstid!
Inne i stan hade vi inte haft samma möjligheter, jag känner en frihetskänsla här ute, ett lugn!
Jag föredrar skogen och djuren framför att bo i centrum,jag behöver inte stå en halvm ifrån henne för att passa så hon inte springer ut på tättrafikerad väg, utan hon får gå iväg och våga upptäcka utan en mamma hack i häl. Jag tror att Ellie kommer att tacka oss för det i framtiden.. Inte när hon blir tonåring men när hon blir äldre :P
En glad och lycklig tjej på promenad!
Hennes pappa har åkt till jobbet. Så vi kliver upp och går ut i vardagsrummet där han har tänt en mysig brasa som vi myser framför ett bra tag. Sen ligger hon under filten i sin fåtölj och jag skämmer bort henne så hon får sitt/ligga i den och äta sin frukost, välling och smörgås är favoriten.
Hon får se ett avsnitt av In the nightgarden så jag kan göra klart allt dvs mig själv, disk och allt som SKA göras.
det hinns nog med 2-3 böcker innan vi kommer iväg till dagis.
Hon ligger nedbäddad i sin vagn hela vägen dit och pekar och pratar, vi stannar vid hästhagen där vi står ett tag och beundrar dom fantastiska djuren.
Framme på dagis så har hon väldigt bråttom av med kläderna för hon vill så gärna springa in till alla barn och lärare.
Hon är fasen inte blyg någostans utan hon tar för sig, förskolelärarna har till och med sagt att dom inte har sett något liknande på ett sånt ungt barn att från dag 1 tagit för sig och VILL (Jag vet inte hur jag ska reagera på det, men jag har tagit det positivt)
Jag vill ju att hon ska för sig av livet så varför inte börja nu :P
i alla fall, när vi ska säga hejdå skrattar hon bara, slänger iväg några slängpussar och ibland kan jag få en riktig.
Andra småbarn som är där, gråter lite när deras mamma åker eller vill följa med, Ellie säger "hädå"coh springer in för att leka vidare..
Det är ju bra..... Fast jag, hennes mamma skulle vilja att ibland att hon inte vill släppa mig.. Vissa dagar vill jag krama henne hela dagarna, men hon vill visst inte det.. Och barnens behov kommer alltid först så jag försöker hålla mig till det :P
"Nackdelen" med rutinbarn är att nu när hon sover bara en gång om dagen har hon valt att behålla den hon alltid har haft, mellan kl 9:30- 10:00och tagit bort den efter lunch. Då sover hon i 1,5 timme då dom andra barnen är vakna.
Sen efter lunch så går dom och sover och Ellie är på g, som TUR ÄR är det blandade åldrar. Så dom som är 4-5 är vakna iaf så hon får leka med dom :)
När jag kommer och hämtar henne så lyser hon upp och ska visa ALLT dom finns på dagis. Det kan vara från djuren på gardinen till målarfärgen inne i målarrummet. "Titta" "Titta mamma"!
När vi väl kommer därifrån så får dagislärarna lika många slängpussar som jag får när vi går. Så hon gillar nog dom :)
Hemvägen består av som på ditvägen fast hon kanske går själv, "häääässsht" "hääässht" säger hon och står vid hagen.
Hemma äter vi mellanmål, läser någon bok sen bär det ut igen! All djur och natur häromkring blir hon fashinerad av. Hon står med mig i garaget och upptäcker roliga saker medan jag målar, eller går ut på gården och plockar med något..
Vi brukar gå in runt 16-16:30 för att laga mat.
Vi äter, tänder brasa, badar och leker fram till det är dags och sova och det är mellan 19-19:30.
Det tar typ 5 min sen sover hon.
Jag och Tommy har då 12 timmar för oss själva tills hon vaknar igen. Det kallar jag kvalitétstid!
Inne i stan hade vi inte haft samma möjligheter, jag känner en frihetskänsla här ute, ett lugn!
Jag föredrar skogen och djuren framför att bo i centrum,jag behöver inte stå en halvm ifrån henne för att passa så hon inte springer ut på tättrafikerad väg, utan hon får gå iväg och våga upptäcka utan en mamma hack i häl. Jag tror att Ellie kommer att tacka oss för det i framtiden.. Inte när hon blir tonåring men när hon blir äldre :P
En glad och lycklig tjej på promenad!
Två olika liv i en kropp!
Jag blir så väldigt imponerad över vad min kropp gör för tillfället, jag blir så imponerad av bebisen inne i magen!
Det är svårt att låta bli och beundra vad som sker inne i mig, när jag väl stannar upp och får tiden att verkligen funderar så ler hela själen!
Nog att jag själv känner mig rätt så tjock och ful MEN det är ju inget jag kan riktigt kontrollera nu. Så jag ler och mår bra så bebisen i magen mår bra. Han får känna all min positiva energi direkt från magen, och det vill jag tro ger mig ett harmoniskt barn.
Föräldrar som är stressade, pressade och är oroliga tror jag smittar av sig på barnet.
Jag var allt det innan Ellie, under tiden med henne så växte allt bort. Panikångestattackar slutade, jag växte med uppgiften som min mamma sa. Min inställning har förändras, jag är inte självisk längre, jag vägrar klaga på småsaker eller onödiga saker utan jag plockar alltid det positiva och gör det till en vinnare.
Barn har en förmåga att läsa energier, så man väljer ju vilken energi man vill skicka till sitt barn. Så får man ju komma ihåg att barn gör inte som föräldrar säger utan hur dom gör..
Så när man har två liv i en kropp så måste man ta ansvar för båda och tänka på vad man själv tänker och gör.
Jag vet hur jag vill att mina barn ska se mig, trygg,självsäker, stark,glad, våga stå för den jag är och självklart positiv! Det är så jag ser min mamma, mamma=styrka för mig. Hon är det tryggastre jag har och jag VET att hon finns där vilken dag och vilken tid som helst, så hon är en bra förebild hur jag vill vara eller hur jag SKA vara.
Så jag är den personen för mina barn från och med den dagen jag får reda på att dom ligger i magen och sen fram tills den dagen jag dör.
Kalla mig larvig, men det är så jag gör och det är det jag tror på :)
Nu ska jag ta och försöka få tag i min gamla vän S! Saknar visst henne idag <3
Det är svårt att låta bli och beundra vad som sker inne i mig, när jag väl stannar upp och får tiden att verkligen funderar så ler hela själen!
Nog att jag själv känner mig rätt så tjock och ful MEN det är ju inget jag kan riktigt kontrollera nu. Så jag ler och mår bra så bebisen i magen mår bra. Han får känna all min positiva energi direkt från magen, och det vill jag tro ger mig ett harmoniskt barn.
Föräldrar som är stressade, pressade och är oroliga tror jag smittar av sig på barnet.
Jag var allt det innan Ellie, under tiden med henne så växte allt bort. Panikångestattackar slutade, jag växte med uppgiften som min mamma sa. Min inställning har förändras, jag är inte självisk längre, jag vägrar klaga på småsaker eller onödiga saker utan jag plockar alltid det positiva och gör det till en vinnare.
Barn har en förmåga att läsa energier, så man väljer ju vilken energi man vill skicka till sitt barn. Så får man ju komma ihåg att barn gör inte som föräldrar säger utan hur dom gör..
Så när man har två liv i en kropp så måste man ta ansvar för båda och tänka på vad man själv tänker och gör.
Jag vet hur jag vill att mina barn ska se mig, trygg,självsäker, stark,glad, våga stå för den jag är och självklart positiv! Det är så jag ser min mamma, mamma=styrka för mig. Hon är det tryggastre jag har och jag VET att hon finns där vilken dag och vilken tid som helst, så hon är en bra förebild hur jag vill vara eller hur jag SKA vara.
Så jag är den personen för mina barn från och med den dagen jag får reda på att dom ligger i magen och sen fram tills den dagen jag dör.
Kalla mig larvig, men det är så jag gör och det är det jag tror på :)
Nu ska jag ta och försöka få tag i min gamla vän S! Saknar visst henne idag <3
Det är de här jag snackar om, det är mitt mål!!
Det här ska jag börja med år 2012 efter bebis är ute och jag har hittat kraften efter förlossningen! Inte göra så som med Ellie, hon kom ut, jag gick ner hela min graviduppgång på några v, sen istället för att köra igång så var min kropp kass efter förlossningen och mitt järnvärde låg på 78 så jag vart liggandes hemma.. Och jag kom aldrig igen efter det.. Började dock i våras och köra igång på riktigt meeen så vart jag med barn igen.. Så efter den här bebisen har kommit ut så kör jag!
Det blir stenhårt, tufft och skitjobbigt och jag kommer säkert hitta undanflykter MEEEEEN jag ska be min sambo att kicka mig i rumpan när dom ursäkterna kommer! Det finns inga ursäkter, det är bara JAG som kan ändra på mig.
Jag tror att om jag fixar det så kommer jag vara supernöjd med kroppen och om jag iaf börjar gå ner så ökar både självkänsla och självförtroende och det kan vara en stor sporre.
Jag är ute efter precis det här, gå ner men bygg muskler! Det är heeelt klart det snyggaste, att bara vara smal är inget som tilltalar mig eftersom jag inte var nöjd med mig själv då heller, att vara för muskelös är inte heller snyggt så det vill jag inte och att vara tjock är definitivt inte snyggt någonstans!!
Så lagomt med muskler ska jag bygga på, och det kommer få ta den tid det tar.. Jag har inte bråttom men jag vägrar vara tjock om 5 år, jag vägrar säga att "jag har fött barn". Det finns ingen anledning att vara fet för det, att kroppen är lite mer slapp och att den inte är som vanligt F I N E men det är skillnad på det och fet. Men den här vikten är oacceptabel i mina ögon, den sänker skälvförtroende och självkänsla och jag har aldrig tvivlat på mig själv som jag gör och har gjort nu ett bra tag.
Den största sporren är ju självklart Ellie och den ofödda, dom ska se sin mamma lycklig, stabil, bekväm i sig själv så jag kan spegla av den på dom.
Det finns ingen återvändo, 2012 kör jag igång mot ett hälsosammare och lyckligare liv!
Bye bye hemska hemska fettet, Emma ska komma tillbaka :D
www.aftonbladet.se/vikt/article12468714.ab
Det blir stenhårt, tufft och skitjobbigt och jag kommer säkert hitta undanflykter MEEEEEN jag ska be min sambo att kicka mig i rumpan när dom ursäkterna kommer! Det finns inga ursäkter, det är bara JAG som kan ändra på mig.
Jag tror att om jag fixar det så kommer jag vara supernöjd med kroppen och om jag iaf börjar gå ner så ökar både självkänsla och självförtroende och det kan vara en stor sporre.
Jag är ute efter precis det här, gå ner men bygg muskler! Det är heeelt klart det snyggaste, att bara vara smal är inget som tilltalar mig eftersom jag inte var nöjd med mig själv då heller, att vara för muskelös är inte heller snyggt så det vill jag inte och att vara tjock är definitivt inte snyggt någonstans!!
Så lagomt med muskler ska jag bygga på, och det kommer få ta den tid det tar.. Jag har inte bråttom men jag vägrar vara tjock om 5 år, jag vägrar säga att "jag har fött barn". Det finns ingen anledning att vara fet för det, att kroppen är lite mer slapp och att den inte är som vanligt F I N E men det är skillnad på det och fet. Men den här vikten är oacceptabel i mina ögon, den sänker skälvförtroende och självkänsla och jag har aldrig tvivlat på mig själv som jag gör och har gjort nu ett bra tag.
Den största sporren är ju självklart Ellie och den ofödda, dom ska se sin mamma lycklig, stabil, bekväm i sig själv så jag kan spegla av den på dom.
Det finns ingen återvändo, 2012 kör jag igång mot ett hälsosammare och lyckligare liv!
Bye bye hemska hemska fettet, Emma ska komma tillbaka :D
www.aftonbladet.se/vikt/article12468714.ab
Halvtid!
Idag så har vi kommit halvvägs (eller rättare sagt för några dagar sen)!
Eftersom jag räknar med att gå 42 fulla v istället för att säga att jag får tidigare så är ju allt annat positiva överraskningar :D
Mycket jag har glömt bort eller om jag ens har upplevt det med Ellie är ju frågan. Han har växt på som fan NU den senaste veckan, magen har blivit större och jag har blivit mer otymplig och det är ingen inbillning eftersom jag har fått då små bristningar ganska högt upp på magen!!
Anfådd som tusan är jag oxå, känns som jag har genomlidit LM:s Zumbapass varje gång jag gör något för ansträngande!
Meeen jag får ju skylla mig själv när jag själv valde att skaffa barn, vetskapen finns ju där att bieffekter kan komma. Det är rätt så skönt att veta det här för jag skrattar mest åt mig själv när dom här små bieffekterna blir verkliga, jobbigt om jag skulle börja grina varenda gång eftersom det kommer INTE bli något lättare :P
Det är bara och ta det med en klackspark och det positiva väger sååååååååååååå mycket mer än dom här små negativa sakerna.
Jag är väldigt stark psykiskt och det ser jag oxå som en fördel och det kommer antagligen för att jag har en sån personlighet, jag är mycket mer positiv än negativ. Alla fördelar väger flera ton mer än nackdelar.
Så jag är glad att jag har MITT tänkande och låter INGEN annan påverka mig. Jag lyssnar på människor men jag tar aldrig åt mig om det är något negativt jag är alldeles för stark i mitt tyckande, jag tycker och känner det jag gör och ingen annan och det gäller ALLT.
Tiden rinner iväg graviditeten går väldigt snabbt framåt, jag sitter inte och räknar veckor och dagar som med Ellie utan jag är mer att jag glömmer bort vilken vecka jag är i :P
jag har inte ens kollat på kläder eller grejer till bebisen än, men det hade jag inte gjort med Ellie vid denna tidpunkt heller. Utan jag handlade nog från v 38 och framåt. Sängen skruvade vi ihop den helgen hon var beräknad och vi bäddade den när vi kom hem med henne.
Jag är sån, jag kan inte och tar inte för givet förens bebisen är med hem. Jag kan förbereda och handla, tvätta upp kläder, sängkläder men jag skulle aldrig våga att ha varken sängen, vagnen framme eller ha kläderna vikta i en garderob. Jag är lite nojig och vill inte leka med ödet. Bebisen är igång som sjutton i magen men det är ju ingen garanti att bebisen kommer med hem.
Så för att undelätta för mig själv så gör jag klart allting när bebisen är i friskförklarad och är hemma med oss.
Därav ett beslut att inte gå ut med det för tidigt, folk har undrat varför vi gick ut så sent (?!)v 21 var lagom tid att göra det här offentligt. Efter ett Ul där man får höra att allt ser bra ut DÅ först så förberedde vi oss för att gå ut med det.. Förstår inte hur jag kunde gå ut med det tidigare som med Ellie, men det gick ju bra! men jag var i v 18 när vi gick ut med det då och (fast dom närmaste visst om det från v 13) det är lite för tidigt, tycker att 21 var nästan gränsen :P
Tänk hur man förändras i sitt tänkande..
Så nu har jag tömt mig på lite känslor! Nu ska jag göra natten med min sötaste tösa om inte hennes pappa hinner före :D
Eftersom jag räknar med att gå 42 fulla v istället för att säga att jag får tidigare så är ju allt annat positiva överraskningar :D
Mycket jag har glömt bort eller om jag ens har upplevt det med Ellie är ju frågan. Han har växt på som fan NU den senaste veckan, magen har blivit större och jag har blivit mer otymplig och det är ingen inbillning eftersom jag har fått då små bristningar ganska högt upp på magen!!
Anfådd som tusan är jag oxå, känns som jag har genomlidit LM:s Zumbapass varje gång jag gör något för ansträngande!
Meeen jag får ju skylla mig själv när jag själv valde att skaffa barn, vetskapen finns ju där att bieffekter kan komma. Det är rätt så skönt att veta det här för jag skrattar mest åt mig själv när dom här små bieffekterna blir verkliga, jobbigt om jag skulle börja grina varenda gång eftersom det kommer INTE bli något lättare :P
Det är bara och ta det med en klackspark och det positiva väger sååååååååååååå mycket mer än dom här små negativa sakerna.
Jag är väldigt stark psykiskt och det ser jag oxå som en fördel och det kommer antagligen för att jag har en sån personlighet, jag är mycket mer positiv än negativ. Alla fördelar väger flera ton mer än nackdelar.
Så jag är glad att jag har MITT tänkande och låter INGEN annan påverka mig. Jag lyssnar på människor men jag tar aldrig åt mig om det är något negativt jag är alldeles för stark i mitt tyckande, jag tycker och känner det jag gör och ingen annan och det gäller ALLT.
Tiden rinner iväg graviditeten går väldigt snabbt framåt, jag sitter inte och räknar veckor och dagar som med Ellie utan jag är mer att jag glömmer bort vilken vecka jag är i :P
jag har inte ens kollat på kläder eller grejer till bebisen än, men det hade jag inte gjort med Ellie vid denna tidpunkt heller. Utan jag handlade nog från v 38 och framåt. Sängen skruvade vi ihop den helgen hon var beräknad och vi bäddade den när vi kom hem med henne.
Jag är sån, jag kan inte och tar inte för givet förens bebisen är med hem. Jag kan förbereda och handla, tvätta upp kläder, sängkläder men jag skulle aldrig våga att ha varken sängen, vagnen framme eller ha kläderna vikta i en garderob. Jag är lite nojig och vill inte leka med ödet. Bebisen är igång som sjutton i magen men det är ju ingen garanti att bebisen kommer med hem.
Så för att undelätta för mig själv så gör jag klart allting när bebisen är i friskförklarad och är hemma med oss.
Därav ett beslut att inte gå ut med det för tidigt, folk har undrat varför vi gick ut så sent (?!)v 21 var lagom tid att göra det här offentligt. Efter ett Ul där man får höra att allt ser bra ut DÅ först så förberedde vi oss för att gå ut med det.. Förstår inte hur jag kunde gå ut med det tidigare som med Ellie, men det gick ju bra! men jag var i v 18 när vi gick ut med det då och (fast dom närmaste visst om det från v 13) det är lite för tidigt, tycker att 21 var nästan gränsen :P
Tänk hur man förändras i sitt tänkande..
Så nu har jag tömt mig på lite känslor! Nu ska jag göra natten med min sötaste tösa om inte hennes pappa hinner före :D
En Cool Grej!
Om uträkningen stämmer så är det jäkla coooooolt!
Det Datumet Ellie var beräknad att komma ut 2010 vart den här gossen i magen gjord fast då självklart år 2011, änntä coolt så säg :D
Det Datumet Ellie var beräknad att komma ut 2010 vart den här gossen i magen gjord fast då självklart år 2011, änntä coolt så säg :D
Dagens fråga..
Hur får man sitt barn att sova i sin egen säng?
Den frågan ställdes på en hemsida idag och disskusioner om uppfostran.
Frågan är ju rätt så intressant i sig själv "Hur får man sitt barn att sova i sin egen säng"
Varför läggar man sitt barn i mammas och pappas säng när den har sin egen säng?
Bygger inte barnet upp trygghet från start med det lilla bebisen kan ta upp i sitt lilla huvud?? och om barnet då får sova i mammas och pappas säng i ett halvår vart tror föräldrar att barnet har hittat tryggheten? Inte i sin säng som den aldrig har sovit i..
Då blir det genast tufft att få h*n att sova i sin egen säng istället att då från början har byggt upp tryggheten i bebisens egna säng.. Eller är jag ute och cyklar?
Jag anklagar ingen för något eller tycker att det är dåligt utan jag bara funderar..
Många använder uttrycket då när dom har haft sitt barn hos sig varje natt för det är "enklast", "dom vill ju inte sova med mamma och pappa när du blir 12-13 år iaf". Lite skämtsam klang och ett leende som INTE rikigt är ett riktigt leende.
Okej jag fattar vad dom menar MEN jag skulle ALDRIG palla det.
Ett barn är ÖVERALLT, varenda pryl i huset kan man genast tänka/säga tex " Kom du ihågnär Kurt tog den här lampan och slängde den i golvet"
Alltså man har sitt barn tätt intill sig, inne i sig,barnet är prio ett och vi föräldrar hamna på plats 2 eller 3..
Här hemma när beslutet togs att vi skulle ha barn så satte jag upp "krav". Kan man kalla det så??
Jaja ni förstår.
1, INGET barn i sängen. Sängen var min och Tommys frizon, om vi skulle kunna få vara Tommy och Emma så behövde vi två en plats och varför inte välja sängen ;) Vi kom in gaaanska snabbt i ett "förhållande" igen efter Ellies ankomst, ett sexliv kunde hittas rätt så snabbt pga att varken jag eller T förknippade Ellie med sängen för där har nog aldrig vart och skapat ett "bebisminne" åt sina föräldrar.
När hon vaknade en gång per natt så tände jag ingen lampa utan jag ammade henne i mörkret, pratade inte utan smekte henne över huvudet.. Hon somnade som en stock igen.
Att ha kommit överens om vad vi anser är viktigt så införde vi rutiner och höll fast vid dom.
Och som mamman så har
jag tänkt mycket på att INTE ta jobbet från Tommy. Bara för att man vet vad som funkar för en själv i en situation med sitt barn så måste pappan oxå få hitta sitt sätt. Jag har ALDRIG sagt "Äh jag gör det" och sen har "tagit" Ellie ifrån honom och gjort det själv. T har fått bygga upp en väldigt stabil relation med sin dotter, han har aldrig sagt " Nej men jag vet inte hur, kan inte du göra det"
Han har hittat sina vägar, vågat gått sina vägar UTAN att jag lägger näsan i blöt :)
Rutiner har vi gjort exakt likadant på men enkla saker som bada, klä henne, göra mat till henne har han fått skött om själv när han har tagit på sig uppgiften.
pappan kan lika mycket som mamman i mina ögon. jag skiter väl i om han sätter på henne en randig tröja och ett par rutiga byxor om han tycker att det passar så får hon ha det fast jag själv inte skulle klä henne så.
Om tröjan är ut och in så säger jag det men om som tex han bäddar hennes säng så är påslakanet avigt så säger väl jag inte det för att påpeka att det vart lite fel, då vänder jag på det och glömmer det sen.
Sen allla faser och skrikperioder så har vi gått på magkänsla. Man kan mer än vad man tror!
När vi har infört rutiner och hon har protesterat så har vi infört dom ändå fast det är skitdrygt att höra henne gråta.. I bakhuvudet så visste vi att det skulle gå över, och om man följer rutinen stenhårt så kommer dom in i den efter 3 dagar typ..
Visst har man grinat för att det är jobbigt, men ingen har väl sagt att det är ett lätt jobb att uppfostra barn!
Hon har vart rutinbarn från tidig ålder och vi har fått sovit hela nätter från en väldigt tidig ålder! Visst har det falerat ibland men hon har alltid kommit in i dom igen för då har vi bara att börja om..
Lillkillen som är på väg kommer få samma uppväxt och förhoppningsvis så blir han lite som sin syster :D
Det finns metoder men många anser att dom är hårda. Det är upp till var och en hur man vill göra och det här passade oss bäst och vi har ju haft och har det jäääääkligt bra! Så utan att ha läst en enda bok utan gått på magkänsla så anser jag att vi har lyckats forma henne till det vi har vart ute efter. Tack vare rutiner och mycket kärlek!!!!
Någon som undrar hur hon är idag så kan jag berätta att hon har inte blivit skadad över det vi har gjort ;) Och nej hon svälte inte heller när hon tidigt började sova hela nätterna utan har alltid legat över kurvan.
Idag så följer hon fortfarande sina rutiner, och att hon sover från ca 19:30-06:30 är vääääldigt uppskattat av hennes föräldrar :) VI får vara bara Emma och Tommy <3
Den frågan ställdes på en hemsida idag och disskusioner om uppfostran.
Frågan är ju rätt så intressant i sig själv "Hur får man sitt barn att sova i sin egen säng"
Varför läggar man sitt barn i mammas och pappas säng när den har sin egen säng?
Bygger inte barnet upp trygghet från start med det lilla bebisen kan ta upp i sitt lilla huvud?? och om barnet då får sova i mammas och pappas säng i ett halvår vart tror föräldrar att barnet har hittat tryggheten? Inte i sin säng som den aldrig har sovit i..
Då blir det genast tufft att få h*n att sova i sin egen säng istället att då från början har byggt upp tryggheten i bebisens egna säng.. Eller är jag ute och cyklar?
Jag anklagar ingen för något eller tycker att det är dåligt utan jag bara funderar..
Många använder uttrycket då när dom har haft sitt barn hos sig varje natt för det är "enklast", "dom vill ju inte sova med mamma och pappa när du blir 12-13 år iaf". Lite skämtsam klang och ett leende som INTE rikigt är ett riktigt leende.
Okej jag fattar vad dom menar MEN jag skulle ALDRIG palla det.
Ett barn är ÖVERALLT, varenda pryl i huset kan man genast tänka/säga tex " Kom du ihågnär Kurt tog den här lampan och slängde den i golvet"
Alltså man har sitt barn tätt intill sig, inne i sig,barnet är prio ett och vi föräldrar hamna på plats 2 eller 3..
Här hemma när beslutet togs att vi skulle ha barn så satte jag upp "krav". Kan man kalla det så??
Jaja ni förstår.
1, INGET barn i sängen. Sängen var min och Tommys frizon, om vi skulle kunna få vara Tommy och Emma så behövde vi två en plats och varför inte välja sängen ;) Vi kom in gaaanska snabbt i ett "förhållande" igen efter Ellies ankomst, ett sexliv kunde hittas rätt så snabbt pga att varken jag eller T förknippade Ellie med sängen för där har nog aldrig vart och skapat ett "bebisminne" åt sina föräldrar.
När hon vaknade en gång per natt så tände jag ingen lampa utan jag ammade henne i mörkret, pratade inte utan smekte henne över huvudet.. Hon somnade som en stock igen.
Att ha kommit överens om vad vi anser är viktigt så införde vi rutiner och höll fast vid dom.
Och som mamman så har
jag tänkt mycket på att INTE ta jobbet från Tommy. Bara för att man vet vad som funkar för en själv i en situation med sitt barn så måste pappan oxå få hitta sitt sätt. Jag har ALDRIG sagt "Äh jag gör det" och sen har "tagit" Ellie ifrån honom och gjort det själv. T har fått bygga upp en väldigt stabil relation med sin dotter, han har aldrig sagt " Nej men jag vet inte hur, kan inte du göra det"
Han har hittat sina vägar, vågat gått sina vägar UTAN att jag lägger näsan i blöt :)
Rutiner har vi gjort exakt likadant på men enkla saker som bada, klä henne, göra mat till henne har han fått skött om själv när han har tagit på sig uppgiften.
pappan kan lika mycket som mamman i mina ögon. jag skiter väl i om han sätter på henne en randig tröja och ett par rutiga byxor om han tycker att det passar så får hon ha det fast jag själv inte skulle klä henne så.
Om tröjan är ut och in så säger jag det men om som tex han bäddar hennes säng så är påslakanet avigt så säger väl jag inte det för att påpeka att det vart lite fel, då vänder jag på det och glömmer det sen.
Sen allla faser och skrikperioder så har vi gått på magkänsla. Man kan mer än vad man tror!
När vi har infört rutiner och hon har protesterat så har vi infört dom ändå fast det är skitdrygt att höra henne gråta.. I bakhuvudet så visste vi att det skulle gå över, och om man följer rutinen stenhårt så kommer dom in i den efter 3 dagar typ..
Visst har man grinat för att det är jobbigt, men ingen har väl sagt att det är ett lätt jobb att uppfostra barn!
Hon har vart rutinbarn från tidig ålder och vi har fått sovit hela nätter från en väldigt tidig ålder! Visst har det falerat ibland men hon har alltid kommit in i dom igen för då har vi bara att börja om..
Lillkillen som är på väg kommer få samma uppväxt och förhoppningsvis så blir han lite som sin syster :D
Det finns metoder men många anser att dom är hårda. Det är upp till var och en hur man vill göra och det här passade oss bäst och vi har ju haft och har det jäääääkligt bra! Så utan att ha läst en enda bok utan gått på magkänsla så anser jag att vi har lyckats forma henne till det vi har vart ute efter. Tack vare rutiner och mycket kärlek!!!!
Någon som undrar hur hon är idag så kan jag berätta att hon har inte blivit skadad över det vi har gjort ;) Och nej hon svälte inte heller när hon tidigt började sova hela nätterna utan har alltid legat över kurvan.
Idag så följer hon fortfarande sina rutiner, och att hon sover från ca 19:30-06:30 är vääääldigt uppskattat av hennes föräldrar :) VI får vara bara Emma och Tommy <3
TILL MIN ÄLSKADE DOTTER, TILL MIN ÄLSKADE OFÖDDA SON!
Jag trodde inte riktigt på det, jag trodde att folk överdrev.. Men jag hade fel!
Det är verkligen ett mirakel!
Det första livsavgörande beslutet kom en speptember dag-09, en fredag..
Jag hade fått det privilegium att få bära ett barn.. MITT barn..
Många tankar med beslutat var fattat den sekunden som plusset dök upp.
Jag visste att DU skulle komma tillbaka till mig. Efter det svåra beslutet att låta dig gå 16 april några år tidigare..
Jag visste att en dag så kommer du tillbaka, vi hade ett band som ingen kunde bryta.
Du skulle komma tillbaka under andra omständigheter och med den pappa du var menad att få ha, och du kom tillbaka..
Jag visste redan några år tidigare att du var min dotter, dock hade du ett annat namn givet till dig, Wilma. Jag har hedrat och lovat dig med stjärnan på min vänster handled att jag aldrig skulle sluta tänka på dig.. Den 12e juni-10 så föddes DU min älskade dotter, Ellie Lill-Emma.
Så liten,så perfekt och jag har aldrig känt mig så fullbordad och så stark.
Du är mitt allt, det finns INGENTING jag ångrar. Du har gett mig kraft och styrka för resten av mitt liv. Jag kommer aldrig att lämna dig mitt kära barn.
Jag, din mamma har lovat från den dagen vi bestämde att du skulle få komma till oss att det spelar ingen roll vad som händer, DU är nummer ett i mitt liv och jag ska göra allt för att du ska få det bästa!
...Junidagen 2011, vi hade fått huset, renoveringen ahde precis börjat..
Vi får ett till plus på testet!
Privilegium nr 2, miraklet nr 2 kom...
Du är inte så gammal än.. Men kärleken till dig växer lika kraftfullt som kärleken till din storasyster!
Jag hoppas att du vill stanna kvar hos oss, du skulle gilla den här fullkomligt knäppa familjen så din mamma som jag är så ber jag dig att du håller dig fast till Februari och att du får må bra därinne.
Jag, din pappa, din syster pratar och klappar på dig varje dag. Ellie respons när jag frågar vart bebisen är, lyfter hon min tröja och lägger sin lilla hand på min mage och hälsar på dig.
Oliver, Elliot, Alvin, Milton
Varenda bristning, varje kilo, varenda dag med halsbrännan från helvetet och allt annat som en graviditet innebär skiter jag fullständigt i. Att få denna ära är obeskrivlig.
Ingen vet vad man ger sig in på när man bestämmer sig att skaffa barn. Men man har ju hört att man sväller, spyr, halsbränna, går upp i vikt allt från 5-30 kg, blir ful i håret, blir ful i hyn, hormonrubbningar och blabla..
Så med det här i bakhuvudet att jag VET vad som kanske kan hända så gör jag inte för stor sak av det.
Hellre vill jag sprida det goda i det hela, jag hade det skitbra med Ellie. Vart tjock (det var väntat),fick halsbränna (visste att det kunde komma), hormonrubbning (står oxå i böckerna), fick bristningar (väl medveten om), min kropp kommer kanske inte bli helt återställd (var jag oxå väl medveten om), tuttarna hänger (ja från att ha matat ett barn, mitt barn så det är klart värt det)...
Klart jag klagade.. Men det var inte den huvudroll som spelades i min graviditet för jag tror att klagandet gör så allt känns som en evighet innan bebisen kommer så Whats the point?
Utan jag jobbade mycket med mig själv och jag har aldrig känt en sån styrka i mig själv, jag var cool med alla bieffekter och accepterade hur läget var. Jag har aldrig tvekat om något beslut jag har tagit med/om Ellie utan den styrkan jobbade jag med under tiden hon låg och växte inom mig istället för att lägga ner så mycket negativ energi på bieffekter som vi alla har läst om kan ske.
Jag kunde/kan inte göra någonting åt allting, men jag kan acceptera!
Denna gång är annorlunda, jag har vart mer orolig.
Det är antagligen för att jag vet NU hur mycket det är som ska gå rätt för att få ett friskt barn.
Jag fick ju ett friskt så vem har sagt att jag kan få två när det finns människor som får noll.
Nu är vår son inte här än och man vet aldrig. MEN jag vet att UL såg bra ut så det är det enda jag kan gå på.
Resten av graviditeten är det bara vänta och se..
Jag KAN INTE gå och oroa mig, jag är skyldig min son en lugn och harmonisk tid i magen. Så därför så låter jag dagarna gå som vanligt och jag älskar varje bristning som dyker upp ;)
Så istället för att jobba emot det okontrollerade så accepterade jag läget..
Men jag har lovat mina barn att JAG kommer aldrig svika er, jag är eran mamma där ni ska få känna trygghet, styrka och kärlek från livet i magen tills den dag jag dör!
Underbara mirakel!
högst upp, Ellie och nedanför Oliver, Elliot, Alvin eller Milton
Namnet är inte riktigt spikat!
Det är verkligen ett mirakel!
Det första livsavgörande beslutet kom en speptember dag-09, en fredag..
Jag hade fått det privilegium att få bära ett barn.. MITT barn..
Många tankar med beslutat var fattat den sekunden som plusset dök upp.
Jag visste att DU skulle komma tillbaka till mig. Efter det svåra beslutet att låta dig gå 16 april några år tidigare..
Jag visste att en dag så kommer du tillbaka, vi hade ett band som ingen kunde bryta.
Du skulle komma tillbaka under andra omständigheter och med den pappa du var menad att få ha, och du kom tillbaka..
Jag visste redan några år tidigare att du var min dotter, dock hade du ett annat namn givet till dig, Wilma. Jag har hedrat och lovat dig med stjärnan på min vänster handled att jag aldrig skulle sluta tänka på dig.. Den 12e juni-10 så föddes DU min älskade dotter, Ellie Lill-Emma.
Så liten,så perfekt och jag har aldrig känt mig så fullbordad och så stark.
Du är mitt allt, det finns INGENTING jag ångrar. Du har gett mig kraft och styrka för resten av mitt liv. Jag kommer aldrig att lämna dig mitt kära barn.
Jag, din mamma har lovat från den dagen vi bestämde att du skulle få komma till oss att det spelar ingen roll vad som händer, DU är nummer ett i mitt liv och jag ska göra allt för att du ska få det bästa!
...Junidagen 2011, vi hade fått huset, renoveringen ahde precis börjat..
Vi får ett till plus på testet!
Privilegium nr 2, miraklet nr 2 kom...
Du är inte så gammal än.. Men kärleken till dig växer lika kraftfullt som kärleken till din storasyster!
Jag hoppas att du vill stanna kvar hos oss, du skulle gilla den här fullkomligt knäppa familjen så din mamma som jag är så ber jag dig att du håller dig fast till Februari och att du får må bra därinne.
Jag, din pappa, din syster pratar och klappar på dig varje dag. Ellie respons när jag frågar vart bebisen är, lyfter hon min tröja och lägger sin lilla hand på min mage och hälsar på dig.
Oliver, Elliot, Alvin, Milton
Varenda bristning, varje kilo, varenda dag med halsbrännan från helvetet och allt annat som en graviditet innebär skiter jag fullständigt i. Att få denna ära är obeskrivlig.
Ingen vet vad man ger sig in på när man bestämmer sig att skaffa barn. Men man har ju hört att man sväller, spyr, halsbränna, går upp i vikt allt från 5-30 kg, blir ful i håret, blir ful i hyn, hormonrubbningar och blabla..
Så med det här i bakhuvudet att jag VET vad som kanske kan hända så gör jag inte för stor sak av det.
Hellre vill jag sprida det goda i det hela, jag hade det skitbra med Ellie. Vart tjock (det var väntat),fick halsbränna (visste att det kunde komma), hormonrubbning (står oxå i böckerna), fick bristningar (väl medveten om), min kropp kommer kanske inte bli helt återställd (var jag oxå väl medveten om), tuttarna hänger (ja från att ha matat ett barn, mitt barn så det är klart värt det)...
Klart jag klagade.. Men det var inte den huvudroll som spelades i min graviditet för jag tror att klagandet gör så allt känns som en evighet innan bebisen kommer så Whats the point?
Utan jag jobbade mycket med mig själv och jag har aldrig känt en sån styrka i mig själv, jag var cool med alla bieffekter och accepterade hur läget var. Jag har aldrig tvekat om något beslut jag har tagit med/om Ellie utan den styrkan jobbade jag med under tiden hon låg och växte inom mig istället för att lägga ner så mycket negativ energi på bieffekter som vi alla har läst om kan ske.
Jag kunde/kan inte göra någonting åt allting, men jag kan acceptera!
Denna gång är annorlunda, jag har vart mer orolig.
Det är antagligen för att jag vet NU hur mycket det är som ska gå rätt för att få ett friskt barn.
Jag fick ju ett friskt så vem har sagt att jag kan få två när det finns människor som får noll.
Nu är vår son inte här än och man vet aldrig. MEN jag vet att UL såg bra ut så det är det enda jag kan gå på.
Resten av graviditeten är det bara vänta och se..
Jag KAN INTE gå och oroa mig, jag är skyldig min son en lugn och harmonisk tid i magen. Så därför så låter jag dagarna gå som vanligt och jag älskar varje bristning som dyker upp ;)
Så istället för att jobba emot det okontrollerade så accepterade jag läget..
Men jag har lovat mina barn att JAG kommer aldrig svika er, jag är eran mamma där ni ska få känna trygghet, styrka och kärlek från livet i magen tills den dag jag dör!
Underbara mirakel!
högst upp, Ellie och nedanför Oliver, Elliot, Alvin eller Milton
Namnet är inte riktigt spikat!
Sjukstuga!
Veckan började inge bra alls för vår lilla tösa.
Imorse tog jag upp henne för lite mys i vår säng och då fick jag en spya över mig och det kom givetvis i sängen.
Då fick hon bada och då vart hon lite piggare så hon fick i sig lite att äta...
Tji fick mamma Emma då hon kräktes ner sin fåtölj först, bad nr 2!
Sen tog det inte lång stund innan hon kräktes ner soffan, golvet och mig, bad nr 3!
Så vi har nu myst i soffan, och hennes härliga, spralliga och livliga ögon ville nog helst slås igen så nu har jag lagt henne och hoppas att hon sover några timmar.
Alltså det är verkligen jättejobbigt att se sitt bästa må så dåligt som hon gör!
Körskolan vart inställd dvs 3 lektioner *suck*
Men om hon inte har smittat mig så ska T vara hemma imorgon så jag får åka in och köra imorgon..
Egentligen skiter jag i det där just nu, vill bara att min finaste ska må bra igen!!!!
Vill se hennes härliga leende, skratt och "full-i-fan-blicken" igen!
När hon låg lutad mot mig, mot mitt bröst och bara slappnade av nu i soffan så grät jag nästan, den där nära kontakten vi hade när hon var spädis!
Hon behövde MIG, min doft, höra mina hjärtslag och ha min hand smekandes över lilla flinten..
När man är snart 16 månader så sitter man varken still eller har tid att gosa in sig hos mamma.
Så det var verkligen rörande..
Mammas finaste skatt nybadad och helt slut efter kräka nr 3!
Såhär är jag van och se henne! Får mata i henne ordentligt så hon inte tunnar ut helt..
Kom igen hjärtat och bli frisk!!
Imorse tog jag upp henne för lite mys i vår säng och då fick jag en spya över mig och det kom givetvis i sängen.
Då fick hon bada och då vart hon lite piggare så hon fick i sig lite att äta...
Tji fick mamma Emma då hon kräktes ner sin fåtölj först, bad nr 2!
Sen tog det inte lång stund innan hon kräktes ner soffan, golvet och mig, bad nr 3!
Så vi har nu myst i soffan, och hennes härliga, spralliga och livliga ögon ville nog helst slås igen så nu har jag lagt henne och hoppas att hon sover några timmar.
Alltså det är verkligen jättejobbigt att se sitt bästa må så dåligt som hon gör!
Körskolan vart inställd dvs 3 lektioner *suck*
Men om hon inte har smittat mig så ska T vara hemma imorgon så jag får åka in och köra imorgon..
Egentligen skiter jag i det där just nu, vill bara att min finaste ska må bra igen!!!!
Vill se hennes härliga leende, skratt och "full-i-fan-blicken" igen!
När hon låg lutad mot mig, mot mitt bröst och bara slappnade av nu i soffan så grät jag nästan, den där nära kontakten vi hade när hon var spädis!
Hon behövde MIG, min doft, höra mina hjärtslag och ha min hand smekandes över lilla flinten..
När man är snart 16 månader så sitter man varken still eller har tid att gosa in sig hos mamma.
Så det var verkligen rörande..
Mammas finaste skatt nybadad och helt slut efter kräka nr 3!
Såhär är jag van och se henne! Får mata i henne ordentligt så hon inte tunnar ut helt..
Kom igen hjärtat och bli frisk!!
Det händer mycket nu!
Här är det fullt upp nu när vi äntligen har kommit ut till huset!
Vi är här men inte kommit i ordning, köksbänkarna är fulla med saker och likaså källaren.
Det ska målas möbler och vi väntar på den sista tapetremsan som ska upp för självklart så var det fel på densista rullenb så vi fick lov att beställa en till.. Suck!
Men men det är bara att gilla läget vi är ju iaf inte hemma så mycket nu när vi har sååå mycket annat för oss.
Ellie har börjat skolas in och det går JÄTTEBRA! Vi var där förra torsdagen på lunch, fredagen spenderade vi där på förmiddagen och på måndagen var T med och var där i några timmar på em.
Sen efter dom få dagarna och få timmarna så ville dom testa henne och kolla hur det är och vara utan mamma och pappa. Det går strååålande!
Inte ett ljud av protest när man går utan hon springer med dom andra barnen. Så jag står på standby några timmar om dagen, ett bakslag kan man ju alltid få och då är inte mamma långt borta.
Men än så länge går det bra och det är hur skönt som helst!
Annars så håller jag på med körkortet nu och det går också bra, mycket att tänka på och när man har vart hemma i sen jag var i tredje månadens gravid med Ellie så har hjärnan gått på lågvarv, men jag tar det lugnt och hoppas på det bästa och om jag inte klarar det första gången så "gör om och gör rätt" :D
På tal om barn och graviditet så kan jag glatt berätta att nr 2 är på väg!!!!!!
Vi fick reda på det när vi fick nycklarna till huset så det har vart lite extra kämpigt MEN man klarar det om man vill :)
Så nu är jag i v 20+ så hälften kavr typ
Denna gång så ska vi få en med snopp!!!!!
(om hon såg rätt dvs)
Men det vart en smärre chock eftersom att att få samma kön är mer vanligt än att få en av varje, så är det runt omkring mig och T i alla fall. Antingen 2 tjejer eller 2 pojkar har våra vänner och familj.
Så det här är ju jättespännande, en liten Tommy Jr ;)
Så om UL stämmer och allt går bra så kommer han den 23e feb
Så jag plussar på 2 v så då kommer han senast 8e mars :))
En liten uppdatering om livet!
Vi är här men inte kommit i ordning, köksbänkarna är fulla med saker och likaså källaren.
Det ska målas möbler och vi väntar på den sista tapetremsan som ska upp för självklart så var det fel på densista rullenb så vi fick lov att beställa en till.. Suck!
Men men det är bara att gilla läget vi är ju iaf inte hemma så mycket nu när vi har sååå mycket annat för oss.
Ellie har börjat skolas in och det går JÄTTEBRA! Vi var där förra torsdagen på lunch, fredagen spenderade vi där på förmiddagen och på måndagen var T med och var där i några timmar på em.
Sen efter dom få dagarna och få timmarna så ville dom testa henne och kolla hur det är och vara utan mamma och pappa. Det går strååålande!
Inte ett ljud av protest när man går utan hon springer med dom andra barnen. Så jag står på standby några timmar om dagen, ett bakslag kan man ju alltid få och då är inte mamma långt borta.
Men än så länge går det bra och det är hur skönt som helst!
Annars så håller jag på med körkortet nu och det går också bra, mycket att tänka på och när man har vart hemma i sen jag var i tredje månadens gravid med Ellie så har hjärnan gått på lågvarv, men jag tar det lugnt och hoppas på det bästa och om jag inte klarar det första gången så "gör om och gör rätt" :D
På tal om barn och graviditet så kan jag glatt berätta att nr 2 är på väg!!!!!!
Vi fick reda på det när vi fick nycklarna till huset så det har vart lite extra kämpigt MEN man klarar det om man vill :)
Så nu är jag i v 20+ så hälften kavr typ
Denna gång så ska vi få en med snopp!!!!!
(om hon såg rätt dvs)
Men det vart en smärre chock eftersom att att få samma kön är mer vanligt än att få en av varje, så är det runt omkring mig och T i alla fall. Antingen 2 tjejer eller 2 pojkar har våra vänner och familj.
Så det här är ju jättespännande, en liten Tommy Jr ;)
Så om UL stämmer och allt går bra så kommer han den 23e feb
Så jag plussar på 2 v så då kommer han senast 8e mars :))
En liten uppdatering om livet!
