"You complete me"
Kom ni ihåg Tom Cruises "Line" i (jag tror) Jerry Maguire??
Du gör mig fullständig, fullkomlig, fulländad, gör mig "hel"...
Seriöst är inte det jävligt taskigt? Att säga så till någon att den personen gör en hel..
Om man funderar på det uttrycket så är det inte enligt mig en komplimang utan mer att Oj-hoppsan-hur-ska-jag-hålla-henne/han-såhär-lycklig-hela-livet? Ett-snedsteg-och-jag-har-förstört-denna-persons-känlsa-av-"helhet".
Lägger man inte alldeles för stort ansvar på en annan människa på det sättet..
Undra hur många människor har blivit knäckta av den här käcka meningen "You complete me". Dom som lägger hela ansvaret hos en annan människa att få vara lycklig och "hel". Dom som låter en annan människa bära dom genom hela livet och sen visar det sig att den här personen man låter bära en tappar en, gör ett misstag, slutar älskar en, vill inte vara tillsammans med en.. Är det den personens fel som har burit en och tappat en eller är det ens eget fel att ha låtit någon annan ta ansvaret för en??
Jag tycker synd om den som bär, han/hon måste få det jobbigt att bära sig själv, en annan vuxen människa, kanske barn, kanske ekonomin, kanske ett hus och hålla allt det här lyckligt och helt!
Ska man inte kunna känna att man är hel i sig själv utan att ha en annan som gör jobbet åt dig, kunna vara lycklig utan att ha någon som som konstant måste hänvisa vart lyckan finns??
Jag tror mer att om du har SJÄLV hittat självkänslan, självförtroendet och är kapabel till att älska dig själv och satt ett eget värde på dig och ditt liv och vågar göra saker som DU och våga chansa och misslyckas och Lyckas så är du fulländad!
Sen så kanske hittar du någon som du får ha vid din sida ett tag eller hela livet, vem vet...
Kärlek är ju fantastiskt mysigt men man ska aldrig ta den för givet. Man kan sluta älska någon man kan själv få höra "jag älskar inte dig längre", sånt händer! OM man då skulle ha låtit en person burit en genom många år HUR överlever man det fallet då? Om du själv skulle ha skapat självkänsla, självförtroende, ett egetvärde och vart fulländad INNAN förhållandet skulle man nog klara sig bättre, för du är starkare. Du gråter är förbannad och sörjer MEN du kommer över det, du överlever för att du vet vem DU är och du vet att livet går vidare och att du förtjänar att få vara lycklig. Du har din stadiga grund!
Ett kärleksförhållande ÄR komplicerat och svårt, det är 2 människor inblandade och om barn blir gjorda så får du ännu fler människor i ert förhållande. Klart det är svårt på alla nivåer! Man älskar, blir bekräftad, känner sig trygg, man bråkar, man blir sviken eller sviker. Det är bara upp till dig hur du vill ha det.
Man ska dela ansvar över dom beslut man har tagit tillsammans, båda ska ta anvar över barn, kunna betala hyra/lån/dagis/sportaktiviteter/ kläder/ mat och det som hör till! Men DIN egen lycka är det du som få stå för..
Ditt drömjobb får du ordna, ditt utseende är upp till dig, hur du mår är upp till dig, du kan bara uppnå ditt fullständiga välbefinnande.
Så You Complete Me, kan ju dra åt helvete :)
Du gör mig fullständig, fullkomlig, fulländad, gör mig "hel"...
Seriöst är inte det jävligt taskigt? Att säga så till någon att den personen gör en hel..
Om man funderar på det uttrycket så är det inte enligt mig en komplimang utan mer att Oj-hoppsan-hur-ska-jag-hålla-henne/han-såhär-lycklig-hela-livet? Ett-snedsteg-och-jag-har-förstört-denna-persons-känlsa-av-"helhet".
Lägger man inte alldeles för stort ansvar på en annan människa på det sättet..
Undra hur många människor har blivit knäckta av den här käcka meningen "You complete me". Dom som lägger hela ansvaret hos en annan människa att få vara lycklig och "hel". Dom som låter en annan människa bära dom genom hela livet och sen visar det sig att den här personen man låter bära en tappar en, gör ett misstag, slutar älskar en, vill inte vara tillsammans med en.. Är det den personens fel som har burit en och tappat en eller är det ens eget fel att ha låtit någon annan ta ansvaret för en??
Jag tycker synd om den som bär, han/hon måste få det jobbigt att bära sig själv, en annan vuxen människa, kanske barn, kanske ekonomin, kanske ett hus och hålla allt det här lyckligt och helt!
Ska man inte kunna känna att man är hel i sig själv utan att ha en annan som gör jobbet åt dig, kunna vara lycklig utan att ha någon som som konstant måste hänvisa vart lyckan finns??
Jag tror mer att om du har SJÄLV hittat självkänslan, självförtroendet och är kapabel till att älska dig själv och satt ett eget värde på dig och ditt liv och vågar göra saker som DU och våga chansa och misslyckas och Lyckas så är du fulländad!
Sen så kanske hittar du någon som du får ha vid din sida ett tag eller hela livet, vem vet...
Kärlek är ju fantastiskt mysigt men man ska aldrig ta den för givet. Man kan sluta älska någon man kan själv få höra "jag älskar inte dig längre", sånt händer! OM man då skulle ha låtit en person burit en genom många år HUR överlever man det fallet då? Om du själv skulle ha skapat självkänsla, självförtroende, ett egetvärde och vart fulländad INNAN förhållandet skulle man nog klara sig bättre, för du är starkare. Du gråter är förbannad och sörjer MEN du kommer över det, du överlever för att du vet vem DU är och du vet att livet går vidare och att du förtjänar att få vara lycklig. Du har din stadiga grund!
Ett kärleksförhållande ÄR komplicerat och svårt, det är 2 människor inblandade och om barn blir gjorda så får du ännu fler människor i ert förhållande. Klart det är svårt på alla nivåer! Man älskar, blir bekräftad, känner sig trygg, man bråkar, man blir sviken eller sviker. Det är bara upp till dig hur du vill ha det.
Man ska dela ansvar över dom beslut man har tagit tillsammans, båda ska ta anvar över barn, kunna betala hyra/lån/dagis/sportaktiviteter/ kläder/ mat och det som hör till! Men DIN egen lycka är det du som få stå för..
Ditt drömjobb får du ordna, ditt utseende är upp till dig, hur du mår är upp till dig, du kan bara uppnå ditt fullständiga välbefinnande.
Så You Complete Me, kan ju dra åt helvete :)
Kommentarer
Trackback
