Inte lätt när det är svårt!

Jag vet typ inte hur gravid jag är, jag vet inte när vi ska till mvc, han blir kallad för "bebis", "2an" och "den" eftersom jag inte kan vänja mig med att säga "han".
Det är ett under att jag kommer ihåg att jag ens är med barn!
Är det så här med 2an eller är det bara jag som har blivit knäpp? Måste nog ta upp det här på mvc... Om jag kommer ihåg att gå dit dvs :)
Med Ellie visste man vecka,dag och tid typ! Jag gick och längtade ihjäl mig och räknade ner mellan gångerna vi skulle få komma och lyssna på hennes hjärta <3

Igår hade jag och "han" lite ensamtid. Vi var båda vakna och han spelade fotboll, boxades eller tränade rugby. När HAN gör sig påmind så värms hela min kropp!

Många funderar på HUR man kan älska 2an lika mycket som ettan för att kärleken är så stor och kraftfull, och jag har oxå funderat om första barnet är mer "speciellt" än tvåa, trean, fyran eller nu hur många man skaffar om den blir favoriserad. Men jag behöver inte funderar längre över det för nu ju större han blir så får jag mer bevisat för varje rörelse, viktuppgång och bristning så växer det även ny kärlek. Den är lika kraftfull om inte mer nu när man vet vad ett barn är. Så ni som undrar och inte tror att man kan känna likadant så lovar jag er att det är samma kärlek som är lika kraftfull och magisk och växer fram ju mer bebisen gör sig påmind.
Så kärleken till sina barn är lika stora, ingen blir mer älskad än den andra utan det känns exakt likadant!

Synd att inte kärleken kan hjälpa hans mamma att komma ihåg mer saker bara :P



Kommentarer
Postat av: Linda Westermark

Känner igen funderingarna :-) du vet ju hur jag brukar säga att min minsta bara hänngt med på ett bananskal, jag hade full fokus att äldsta inte skulle känna sig "bortknuffad" bara för ett syskon skulle komma. Man ville inte att syskonens relation skulle bli förstörd över avundsjuka. Nu är de så att massor med avundsjuka har de varit ändå ;-) Den skillnad jag kan känna med nr2 är att jag varit mycket mer överbeskyddande med henne.

2011-10-27 @ 19:30:45
Postat av: Linda Westermark

Känner igen funderingarna :-) du vet ju hur jag brukar säga att min minsta bara hänngt med på ett bananskal, jag hade full fokus att äldsta inte skulle känna sig "bortknuffad" bara för ett syskon skulle komma. Man ville inte att syskonens relation skulle bli förstörd över avundsjuka. Nu är de så att massor med avundsjuka har de varit ändå ;-) Den skillnad jag kan känna med nr2 är att jag varit mycket mer överbeskyddande med henne.

2011-10-27 @ 19:32:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0