TILL MIN ÄLSKADE DOTTER, TILL MIN ÄLSKADE OFÖDDA SON!

Jag trodde inte riktigt på det, jag trodde att folk överdrev.. Men jag hade fel!
Det är verkligen ett mirakel!

Det första livsavgörande beslutet kom en speptember dag-09, en fredag..
Jag hade fått det privilegium att få bära ett barn.. MITT barn..
Många tankar med beslutat var fattat den sekunden som plusset dök upp.
Jag visste att DU skulle komma tillbaka till mig. Efter det svåra beslutet att låta dig gå 16 april några år tidigare..
Jag visste att en dag så kommer du tillbaka, vi hade ett band som ingen kunde bryta.
Du skulle komma tillbaka under andra omständigheter och med den pappa du var menad att få ha, och du kom tillbaka..
Jag visste redan några år tidigare att du var min dotter, dock hade du ett annat namn givet till dig, Wilma. Jag har hedrat och lovat dig med stjärnan på min vänster handled att jag aldrig skulle sluta tänka på dig..  Den 12e juni-10 så föddes DU min älskade dotter, Ellie Lill-Emma.
Så liten,så perfekt och jag har aldrig känt mig så fullbordad och så stark.

Du är mitt allt, det finns INGENTING jag ångrar. Du har gett mig kraft och styrka för resten av mitt liv. Jag kommer aldrig att lämna dig mitt kära barn.
Jag, din mamma har lovat från den dagen vi bestämde att du skulle få komma till oss att det spelar ingen roll vad som händer, DU är nummer ett i mitt liv och jag ska göra allt för att du ska få det bästa!

...Junidagen 2011, vi hade fått huset, renoveringen ahde precis börjat..
Vi får ett till plus på testet!
Privilegium nr 2, miraklet nr 2 kom...

Du är inte så gammal än.. Men kärleken till dig växer lika kraftfullt som kärleken till din storasyster!
Jag hoppas att du vill stanna kvar hos oss, du skulle gilla den här fullkomligt knäppa familjen så din mamma som jag är så ber jag dig att du håller dig fast till Februari och att du får må bra därinne.
Jag, din pappa, din syster pratar och klappar på dig varje dag. Ellie respons när jag frågar vart bebisen är, lyfter hon min tröja och lägger sin lilla hand på min mage och hälsar på dig.
Oliver, Elliot, Alvin, Milton

Varenda bristning, varje kilo, varenda dag med halsbrännan från helvetet och allt annat som en graviditet innebär skiter jag fullständigt i. Att få denna ära är obeskrivlig.
Ingen vet vad man ger sig in på när man bestämmer sig att skaffa barn. Men man har ju hört att man sväller, spyr, halsbränna, går upp i vikt allt från 5-30 kg, blir ful i håret, blir ful i hyn, hormonrubbningar och blabla..

Så med det här i bakhuvudet att jag VET vad som kanske kan hända så gör jag inte för stor sak av det.
Hellre vill jag sprida det goda i det hela, jag hade det skitbra med Ellie. Vart tjock (det var väntat),fick halsbränna (visste att det kunde komma), hormonrubbning (står oxå i böckerna), fick bristningar (väl medveten om), min kropp kommer kanske inte bli helt återställd (var jag oxå väl medveten om), tuttarna hänger (ja från att ha matat ett barn, mitt barn så det är klart värt det)...
Klart jag klagade.. Men det var inte den huvudroll som spelades i min graviditet för jag tror att klagandet gör så allt känns som en evighet innan bebisen kommer så Whats the point?
Utan jag jobbade mycket med mig själv och jag har aldrig känt en sån styrka i mig själv, jag var cool med alla bieffekter och accepterade hur läget var. Jag har aldrig tvekat om något beslut jag har tagit med/om Ellie utan den styrkan jobbade jag med under tiden hon låg och växte inom mig istället för att lägga ner så mycket negativ energi på bieffekter som vi alla har läst om kan ske.
Jag kunde/kan inte göra någonting åt allting, men jag kan acceptera!

Denna gång är annorlunda, jag har vart mer orolig.
Det är antagligen för att jag vet NU hur mycket det är som ska gå rätt för att få ett friskt barn.
Jag fick ju ett friskt så vem har sagt att jag kan få två när det finns människor som får noll.
Nu är vår son inte här än och man vet aldrig. MEN jag vet att UL såg bra ut så det är det enda jag kan gå på.
Resten av graviditeten är det bara vänta och se..
Jag KAN INTE gå och oroa mig, jag är skyldig min son en lugn och harmonisk tid i magen. Så därför så låter jag dagarna gå som vanligt och jag älskar varje bristning som dyker upp ;)

Så istället för att jobba emot det okontrollerade så accepterade jag läget..

Men jag har lovat mina barn att JAG kommer aldrig svika er, jag är eran mamma där ni ska få känna trygghet, styrka och kärlek från livet i magen tills den dag jag dör!


Underbara mirakel!
högst upp, Ellie och nedanför Oliver, Elliot, Alvin eller Milton
Namnet är inte riktigt spikat!




Kommentarer
Postat av: Kersti

Men va fint skrivet Emma!!!

Jag håller med på allt och jag känner igen din oro.

Fina namn ni hade! Om ni inte kan bestämma er så är Humphrey ett fint namn ;)

Kram

2011-10-13 @ 07:37:44
Postat av: marie

Så underbart fint skrivet!

2011-10-13 @ 09:52:29
Postat av: Emma

Tack!! Kom från hjärtat.. Hade många funderingar igår och här hamnar dom funderingarna :P



Njaaa Humphrey och Ellie... njaaaa :P

Vi är ju svenskar, DU har ju en engelsman så du kan ju ha såna namn utan att det låter knäppt eller blir uttalat fel :P

2011-10-13 @ 15:38:33
URL: http://emmaslillaplats.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0