Två olika liv i en kropp!

Jag blir så väldigt imponerad över vad min kropp gör för tillfället, jag blir så imponerad av bebisen inne i magen!

Det är svårt att låta bli och beundra vad som sker inne i mig, när jag väl stannar upp och får tiden att verkligen funderar så ler hela själen!

Nog att jag själv känner mig rätt så tjock och ful MEN det är ju inget jag kan riktigt kontrollera nu. Så jag ler och mår bra så bebisen i magen mår bra. Han får känna all min positiva energi direkt från magen, och det vill jag tro ger mig ett harmoniskt barn.
Föräldrar som är stressade, pressade och är oroliga tror jag smittar av sig på barnet.
Jag var allt det innan Ellie, under tiden med henne så växte allt bort. Panikångestattackar slutade, jag växte med uppgiften som min mamma sa. Min inställning har förändras, jag är inte självisk längre, jag vägrar klaga på småsaker eller onödiga saker utan jag plockar alltid det positiva och gör det till en vinnare.

Barn har en förmåga att läsa energier, så man väljer ju vilken energi man vill skicka till sitt barn. Så får man ju komma  ihåg att barn gör inte som föräldrar säger utan hur dom gör..
Så när man har två liv i en kropp så måste man ta ansvar för båda och tänka på vad man själv tänker och gör.

Jag vet hur jag vill att mina barn ska se mig, trygg,självsäker, stark,glad, våga stå för den jag är och självklart positiv! Det är så jag ser min mamma, mamma=styrka för mig. Hon är det tryggastre jag har och jag VET att hon finns där vilken dag och vilken tid som helst, så hon är en bra förebild hur jag vill vara eller hur jag SKA vara.
Så jag är den personen för mina barn från och med den dagen jag får reda på att dom ligger i magen och sen fram tills den dagen jag dör.

Kalla mig larvig, men det är så jag gör och det är det jag tror på :)

Nu ska jag ta och försöka få tag i min gamla vän S! Saknar visst henne idag <3




Kommentarer
Postat av: marie

Alltså, det är så vackert skrivet och jag beundrar dig för att du är som du är.

Dock.är det inte väldigt svårt för vissa att lägga ett invant stressat beteende åt sidan alla gånger.

man gör ju sitt alla bästa för.sina barn. Men ibland rinner.bägaren över och pressen blir.överväldigande. Trots att man.försöker :-)



Kram från en stressad och orolig mamma ;-)

2011-10-21 @ 09:51:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0