emmaslillaplats

Livet är något som många tar för givet. Man planerar flera år framöver och glömmer bort det som händer i mellan dom där åren, man glömmer hur varje dag är en gåva.
Tänk hur man kan bete sig ibland tex mot sin sambo/man/hustru.. Han/hon ska åka till jobbet, du har fullt upp och är irriterad på att han/hon lämnar dig hemma med allt, men innerst inne vet du att han/hon måste jobba. Men ändå vill man lämna ett litet avtryck att JAG mår inge bra och du åker.. Du ger honom/henne inte pussen och säger att du älskar honom/henne utan ett tvärt hejdå och kanske "glöm inte att köpa mjölk på vägen hem". Han/hon åker och man kanske får lite ångest att man var sur "Men jag säger förlåt när han kommer hem".
Tänk om han/hon inte kommer hem.. Tänk om han/hon är med i en bilolycka eller ramlar ihop och försvinner ifrån dig för alltid?? Undra om man fortfarande tycker att det tvära hejdået var värt det..


Man kan inte ta människorna för givet, och det gäller ju givetvis inte bara den du lever med utan alla som betyder något som man oftast tar för givet och tror att dom alltid finns där..

Ett exempel, min älskade pappa. Han har inte vart den typiska Svensson-pappan utan han har haft sina problem och alla hans döttrar har vart arga på honom och irriterade.. man har struntat i och svarat i telefonen ibland för att man "orkar" inte prata eller så kan man ha låtit sur mot honom..
Min pappa har både haft 3 hjärtinfarkter och nu är det något med magen...
Mina prioiteringar har förändrats när jag har blivit äldre och är mamma själv, ingen är perfekt oavsett om du är förälder eller inte.. Vi är alla människor och ingen står över den andra utan vi är länkade på precis samma nivå..
Den som tänker "INGEN har det så jobbigt som mig" är den största egotrippade människan. Eller "Ingen är lika bra som mig". Vem har rätten att döma och säga så om andra människor, det är endast egot som spelar sin mindgames. Vi är sammanlänkade.

Så min pappa är förlåten sen många år tillbaka, han är min pappa, världens bästa pappa i MINA ögon. Jag respekterar och är så jäkla tacksam över att få ha honom i mitt liv och att Ellie har en sån fantastisk morfar. INTE perfekt utan alldeles fantastisk..

Tänk om jag var så ego att inte kunna se förbi det som har vart och se det som han är nu. Tänk om han skulle ringa men jag svarar inte så är det något fel på honom.. Tänk om något skulle hända honom och det sista jag gjorde var att skita i att svara för att jag inte orkar eller känner mig irriterad för att han inte uppfyller "perfekta pappa kraven".
Nej, jag vägrar vara enkelspårig och bara se hur det har vart, jag ser honom nu och han är en av dom mest betydelsefulla människorna i mitt liv och jag skulle aldrig byta ut honom. Så jag ser honom idag vill jag att Ellie och 2an ser mig, jag kommer definitivt inte vara den perfekta mamman, men jag tänker vara den bästa jag kan vara och jag hoppas att det räcker till mina barn.

Idag är en sån dag att göra sig påmind om det man har och man ska uppskatta det och ALDRIG lämna någon och vara osams eller vara nochalant mot andra människor.

Man vet inte hur länge man får vara här eller ha sina närmaste med sig i detta liv. Så idag tänker jag till extra på HUR jag ska vara och vill vara.

Dom här tankarna är i mitt huvud pga en vän och hans tjej gick och la sig igår.. Hon vaknade aldrig upp igen. Hon lämnade detta liv, hon lämnade honom och deras lilla dotter..
Dom var unga och hade hela livet framför sig.. Men det fanns visst andra planer för henne..

Jag träffade dig bara ytterst få gånger på gymmet med A, jag såg dig när du och A hjälpte D med barnen när han vart ensam.. Jag är mamma, jag är sambo och jag känner orättvisan att du inte fick uppleva eran fina dotter och att dottern inte fick ett långt liv med sin mamma...



Vila i frid..

Undra om det var ett år sen eller om det är inne på andra året då hans bror förlorade sin fru.. Hon lämnade D och 3 små barn bakom sig.. Hur kan det ske.. Hur kan 2 bröder få lov att gå igenom såna förluster och dom här fyra barnen som inte kommer ha sina mammor med sig, några av dom kommer inte ens komma ihåg deras mamma för att dom var så små.. Jag kan inte förstå varför det fick lov att ske...
Jag skickar all styrkekramar jag kan till bröderna B och deras barn.. Jag känner med er coh barnen och jag önskar att jag kunde få tillbaka era förluster..