emmaslillaplats

Det är vitt och fint ute, det är kallt och frostigt precis så som det ska vara på vintern!
jag känner mig oxå kall och frostig! Är på dåligt humör och vill bara känna mig glad igen..
Jag vet att det är bara jag som kan göra mig själv glad igen, så jag försöker jobba på det och se allt från den ljusa sidan. Ibland så är den bara lite svårare att hitta!

Skulleåkt iväg på den där järnbehandlingen igår men doktorn ringde och sa att dom sista proverna hade inte kommit in än så jag kunde inte få järn. Tack för den jävla Dublin forskare som inte kan vara i tid!
Såg verkligen fram emot det, att få må lite bättre men ta mig tusen att det gick åt skogen.
Efter den lilla besvikelsen så har jag vart på dåligt humör, jag har verkligen grävt fram allt som är fel!

Hur jag handskas med problem är att först ALLTID leta efter ljuset i mörkret så att säga, och väntar och har tålamod och låter det ta sig sin tid att lösas. Och så länge det håller på att lösas så går jag mot den där ljusglimten jag hittat från början för att just inte låta saker jag har noll kontroll över gå ut över min familj eller andra runt omkring mig, det gör en vardag mycket lättare! Så det är så jag löser mina bekymmer och alltid har gjort.
Nu så har jag släckt ljusglimten och bara gräver fram allt som är fel istället!
Så jag gör allt jag inte skulle göra i vanliga fall.

Jag vaknade halv 5 och vart vaken sen dess, gråtit och bara vart matt!
(självfallet INTE framför min dotter)
Jag är arg för behandlingen jag inte fick för det leder till att jag orkar inte ens köra bil för jag har ingen fokus och det leder till att jag inte får ett körkort och det leder till att jag saknar min familj/vänner och mitt sociala liv väldigt mycket mer och då börjar jag hata det här huset och vill sälja och köpa en lägenhet i stan! Sen efter dom dramatiska tankarna så blir jag så förbannad att huset inte är klart att INGENTING händer! Då hatar jag det ännu mer och så blir jag skitförbannad på mig själv för att jag inte har ett BRA heltidsjobb så vi kan ta större lån och färdigställa projekten som man SER varje dag.. Vi kan ta större lån nu men vi vill inte eftersom jag ska inte jobba på ett tag IGEN och alla vet att man inte blir rik på att vara hemma med sitt barn. Så blir jag förbannad på att jag är tjock! Jag vet att jag är gravid men nu har det blivit såna siffror på vågen att jag har gått över den vikt jag hade när jag FÖDDE Ellie, äckligt!!
Så blir jag förbannad på folk "Vad stor du är" "Hur ska du orka?"
HÅLL KÄFTEN, JAG VET! Hur tänker man då när man säger något sådant, ska man hjälpa eller stjälpa??
Jag lever med min kropp varenda jävla dag så ingen behöver berätta det för mig för jag är VÄL medveten!
Sen till tjejen som inte ser hur hon själv ser ut som säger "Hej tjockis" till mig, KÖP DIG EN SPEGEL! Har du sett dig själv och vafan har du att skylla på. Den hälsningen gör så att jag kokar så nästa gång hon hälsar på det sättet så säger jag det tillbaka så ska vi se vad hon tycker om det! Om man själv är stor så säger man väl inte Hej tjockis till någon annan som är stor?? Skulle jag fasen aldrig göra eftersom man vet ju själv hur man ser ut och man vet hur det känns att vara tjock, man har ju direkt ingen självkänsla så varför ens påpeka något dylikt till en annan som är stor??

Tänk efter före!