8 månader och 5 dagar..
Så stor har min tjej blivit!
Alltså tiden rinner verkligen iväg och det kom över mig nu när jag satt och drack kaffe i min ensamhet (E sover)
Jag kommer ihåg hur man preppade sitt hem för en bebis, nu köpte jag inga saker förens i 6-7e månaden men man preppade sig själv att bli mamma och pappa..
Från den dagen jag fick reda på att jag skulle bli mamma så gjorde livet en hel omvändning, T var nere på västkusten och fiskade när jag fick reda på att jag var gravid, det var en fredag och efter ett läkarbesök för mina eksem och jag stod på apoteket och skulle hämta ut medicin och helt plötsligt fick jag en känsla att jag MÅSTE ha ett graviditetstest..
Så hem och kissade på stickan och det vart ett plus med en gång så jag satt på toaletten, ensam i lägenheten och bara stirrade på testet, tårar kom och då självklart ringer min mamma!
Mitt i panik/glädje/förvirrings stadiet så ringer hon för att kolla hur det gick hos läkaren och min mamma är inte dum och hon känner mig så hon hörde att det var något, och när hon frågade "Vad är det ?" då brast det ännu mer och jag stortjöt och vräkte ur mig " Jag vet inte om jag får äta medicinen jag fick av läkaren" Hmmm varför jag sa så det vet jag inte hahahahaa!
Då frågade min mamma direkt "Är du gravid?" "Jaaaa" grät jag.. Hahaha herregud vilka minnen!
Så min mamma fick reda på att jag var med barn innan min sambo, jag kunde verkligen inte hålla mig för mamma och sen vart jag osäker om jag skulle vänta till på söndagen och berätta för honom så han fick en lugn och skön fiskesemester..
Men när han ringde så hörde han PÅ EN GÅNG att det var något, jag är superdålig på att ljuga och helst för honom och om man inte ens kan ljuga genom en telefon så är man verkligen kass!
T skrattade när jag berättade "Jag visste det!" jag grät och han skrattade, det var en bra kombo tycker jag :D
Jag hade förberett mig vad jag skulle säga att han skulle tänka på vad HAN ville, och att han skulle ta den här helgen och tänka igenom det om han verkligen var redo..
Vi var ju två som skulle bli föräldrar och inte bara jag så jag ville verkligen att han skulle tänka igenom det här, han var ju trots allt bara 24 år då och det tycker jag är en ung ålder, jag gjorde ju abort när jag var 25 år för att jag inte var redo så jag ville verkligen påpeka att han måste tänka igenom det här..
"Klart vi ska ha barn älskling" fick jag till svar direkt!
Ingen tvekan över huvudtaget, jag tvekade mer än vad han gjorde tror jag :D
Vi berättade inget för någon i början, bara våra familjer men inget till kompisar för rädslan att det kunde gå fel var någo som snurrade i huvudet den första tiden.. Vi hade tänkt att vara tysta till ultraljudet men det vart för svårt att vara tyst och hitta på några nya bortförklaringar varför man inte drack längre eller orkade vara med på olika saker så vi hade kommit in i 3e månaden när kompisarna fick reda på att vi skulle bli mamma&pappa.
Chocken var konstaterad, dom vart självfallet glada men också chockade :)
Kom ihåg så väl hur jag försökte övertala T om at vi skulle kolla vad de var för kön han sa nej hela tiden och han"visste" redan att de var en flicka men jag trodde pojke så därför ville jag visa att jag hade rätt också men när väl UL var så struntade jag fullkomligt om vad det var för kön "pyret" mådde bra och snurrade runt i mig så att ta reda på könet var så fullständigt oviktigt och jag är GLAD att jag inte tog reda på det utan att vi skulle få en överraskning efter en lång väntan och ett hårt arbete (förlossningen)
Jag kom ihåg oxå hur T tänkte om bebisens saker, han skulle ärva det mesta, ingen vagn över 5000 kr osv osv och jag var mer inne på en dyrare vagn och bebisens säng ville jag ha en lite mer speciell än en vanlig ikea säng (INGET FEL MED DET) men JAG ville ha det så om det var hormoner eller för att det var 1a barnet vet jag inte..
Sen när det kom till kritan och vi skulle välja barnvagn och säng så ville T den jag hade kollat in och den låg över hans egna pengargräns och sängen valde vi båda ut från TROLL som var en liten mer ovanligare..
Vi ärvde saker oxå som första bilbarnstolen, matstolen och skötbordet så fick vi en massa leksaker och det uppskattas som bara den för det är fan dyrt med barnsaker så TACK till er som gav era saker till Ellie :)
Nu när E skulle få en ny bilbarnstol så var T iväg för att kika på en och när han kommer hem sa han att han hittade en vi skulle ha och det var den enda bilbarnstolen som hade klarat något test (och då känner jag hur pengarna flyger iväg på en gång) jag hade tänkt några tusen men INTE 3800!
Så idag när det kommer till hans dotter så får det kosta vad det kostar, hon ska ha det som klarar alla tester och sen hur mycket det kostar struntar han i så nu är han värre än mig ;)))))
Iallafall, när det närmare sig Juni så fick vi hem ett papper där det stod "förlossningsplan", ett papper om tankar och önskemål när väl förlossningen satte igång.. vi skrev nog " Vi tar det som det kommer" "Inga förväntningar" Ja ni fattar, vi planerade ingenting för man kan inte planera en förlossning för vad som helst kan hända..
Det är den bästa inställningen att ha sa min barnmorska att man bara låter det ske det som sker..
Så det rörde mig inte i ryggen att förlossningen vart som den vart.
*Tog 22 timmar från när jag vaknade och hade ont på morgonen.
Lustgas,TENS,EDA,infektion så jag fick penecilin i dropp, värkar avtog öppnade inte mig som jag skulle, värkstimulerande dropp efter 14 timmar från när jag vaknade, fungerade inte, höjde droppet, fungerade inte, höjde igen, hade konstanta toppvärkar, Ellies hjärtljud låg mellan 180-över 200 så dom fick lov att stänga av droppet och snabbt bestämdes det Kejsarsnitt kl 02:05, 02:15 är jag förberedd och klar, ner till operation, fick mer droger Spinal bla, kroppen försvinner och dom springer runt mig och håller på, 02:27 börjar operationen och 02:29 är hon ute..
Jag var cool under hela tiden, jag var aldrig orolig utan jag var mer mentalt förbered att bebisen kanske inte skriker med en gång eftersom det kan ta ett tag innan dom "kommer igång" efter ett kejsarsnitt, men självklart skrek Ellie "i snittet" alltså typ i magen :)
Så om jag hade planerat: 12 timmar, ingen bedövning, bada badkar osv osv så hade nog jag blivit besviken över min förlossning, så att inte ha några som helst strikta planer inför sin förlossning är nog det bästa!
När dom sa att det var en flicka så grät jag nog, jag trodde en pojke men hjärtat klappade liiiitelite extra för en flicka och jag vet att det låter dumt att önska sig ett kön och jag hade blivit lika glad över en liten kille och gråtit då med, men jag fick en liten flicka den finaste lilla flickan i världen som för 8 månader och 5 dagar sen vägde 3800 och var 52 lång och idag nästan 9 kg och 74 lång :D
Herregud.. Ja det här vart ett långt inlägg, men ibland så skenar mina tankar och det är ju trots allt min blogg ;)
Nu ska jag torka kisspölen på golvet som Ellie lämnade efter sig när hon kröp förbi :)
Ha en go dag!
Alltså tiden rinner verkligen iväg och det kom över mig nu när jag satt och drack kaffe i min ensamhet (E sover)
Jag kommer ihåg hur man preppade sitt hem för en bebis, nu köpte jag inga saker förens i 6-7e månaden men man preppade sig själv att bli mamma och pappa..
Från den dagen jag fick reda på att jag skulle bli mamma så gjorde livet en hel omvändning, T var nere på västkusten och fiskade när jag fick reda på att jag var gravid, det var en fredag och efter ett läkarbesök för mina eksem och jag stod på apoteket och skulle hämta ut medicin och helt plötsligt fick jag en känsla att jag MÅSTE ha ett graviditetstest..
Så hem och kissade på stickan och det vart ett plus med en gång så jag satt på toaletten, ensam i lägenheten och bara stirrade på testet, tårar kom och då självklart ringer min mamma!
Mitt i panik/glädje/förvirrings stadiet så ringer hon för att kolla hur det gick hos läkaren och min mamma är inte dum och hon känner mig så hon hörde att det var något, och när hon frågade "Vad är det ?" då brast det ännu mer och jag stortjöt och vräkte ur mig " Jag vet inte om jag får äta medicinen jag fick av läkaren" Hmmm varför jag sa så det vet jag inte hahahahaa!
Då frågade min mamma direkt "Är du gravid?" "Jaaaa" grät jag.. Hahaha herregud vilka minnen!
Så min mamma fick reda på att jag var med barn innan min sambo, jag kunde verkligen inte hålla mig för mamma och sen vart jag osäker om jag skulle vänta till på söndagen och berätta för honom så han fick en lugn och skön fiskesemester..
Men när han ringde så hörde han PÅ EN GÅNG att det var något, jag är superdålig på att ljuga och helst för honom och om man inte ens kan ljuga genom en telefon så är man verkligen kass!
T skrattade när jag berättade "Jag visste det!" jag grät och han skrattade, det var en bra kombo tycker jag :D
Jag hade förberett mig vad jag skulle säga att han skulle tänka på vad HAN ville, och att han skulle ta den här helgen och tänka igenom det om han verkligen var redo..
Vi var ju två som skulle bli föräldrar och inte bara jag så jag ville verkligen att han skulle tänka igenom det här, han var ju trots allt bara 24 år då och det tycker jag är en ung ålder, jag gjorde ju abort när jag var 25 år för att jag inte var redo så jag ville verkligen påpeka att han måste tänka igenom det här..
"Klart vi ska ha barn älskling" fick jag till svar direkt!
Ingen tvekan över huvudtaget, jag tvekade mer än vad han gjorde tror jag :D
Vi berättade inget för någon i början, bara våra familjer men inget till kompisar för rädslan att det kunde gå fel var någo som snurrade i huvudet den första tiden.. Vi hade tänkt att vara tysta till ultraljudet men det vart för svårt att vara tyst och hitta på några nya bortförklaringar varför man inte drack längre eller orkade vara med på olika saker så vi hade kommit in i 3e månaden när kompisarna fick reda på att vi skulle bli mamma&pappa.
Chocken var konstaterad, dom vart självfallet glada men också chockade :)
Kom ihåg så väl hur jag försökte övertala T om at vi skulle kolla vad de var för kön han sa nej hela tiden och han"visste" redan att de var en flicka men jag trodde pojke så därför ville jag visa att jag hade rätt också men när väl UL var så struntade jag fullkomligt om vad det var för kön "pyret" mådde bra och snurrade runt i mig så att ta reda på könet var så fullständigt oviktigt och jag är GLAD att jag inte tog reda på det utan att vi skulle få en överraskning efter en lång väntan och ett hårt arbete (förlossningen)
Jag kom ihåg oxå hur T tänkte om bebisens saker, han skulle ärva det mesta, ingen vagn över 5000 kr osv osv och jag var mer inne på en dyrare vagn och bebisens säng ville jag ha en lite mer speciell än en vanlig ikea säng (INGET FEL MED DET) men JAG ville ha det så om det var hormoner eller för att det var 1a barnet vet jag inte..
Sen när det kom till kritan och vi skulle välja barnvagn och säng så ville T den jag hade kollat in och den låg över hans egna pengargräns och sängen valde vi båda ut från TROLL som var en liten mer ovanligare..
Vi ärvde saker oxå som första bilbarnstolen, matstolen och skötbordet så fick vi en massa leksaker och det uppskattas som bara den för det är fan dyrt med barnsaker så TACK till er som gav era saker till Ellie :)
Nu när E skulle få en ny bilbarnstol så var T iväg för att kika på en och när han kommer hem sa han att han hittade en vi skulle ha och det var den enda bilbarnstolen som hade klarat något test (och då känner jag hur pengarna flyger iväg på en gång) jag hade tänkt några tusen men INTE 3800!
Så idag när det kommer till hans dotter så får det kosta vad det kostar, hon ska ha det som klarar alla tester och sen hur mycket det kostar struntar han i så nu är han värre än mig ;)))))
Iallafall, när det närmare sig Juni så fick vi hem ett papper där det stod "förlossningsplan", ett papper om tankar och önskemål när väl förlossningen satte igång.. vi skrev nog " Vi tar det som det kommer" "Inga förväntningar" Ja ni fattar, vi planerade ingenting för man kan inte planera en förlossning för vad som helst kan hända..
Det är den bästa inställningen att ha sa min barnmorska att man bara låter det ske det som sker..
Så det rörde mig inte i ryggen att förlossningen vart som den vart.
*Tog 22 timmar från när jag vaknade och hade ont på morgonen.
Lustgas,TENS,EDA,infektion så jag fick penecilin i dropp, värkar avtog öppnade inte mig som jag skulle, värkstimulerande dropp efter 14 timmar från när jag vaknade, fungerade inte, höjde droppet, fungerade inte, höjde igen, hade konstanta toppvärkar, Ellies hjärtljud låg mellan 180-över 200 så dom fick lov att stänga av droppet och snabbt bestämdes det Kejsarsnitt kl 02:05, 02:15 är jag förberedd och klar, ner till operation, fick mer droger Spinal bla, kroppen försvinner och dom springer runt mig och håller på, 02:27 börjar operationen och 02:29 är hon ute..
Jag var cool under hela tiden, jag var aldrig orolig utan jag var mer mentalt förbered att bebisen kanske inte skriker med en gång eftersom det kan ta ett tag innan dom "kommer igång" efter ett kejsarsnitt, men självklart skrek Ellie "i snittet" alltså typ i magen :)
Så om jag hade planerat: 12 timmar, ingen bedövning, bada badkar osv osv så hade nog jag blivit besviken över min förlossning, så att inte ha några som helst strikta planer inför sin förlossning är nog det bästa!
När dom sa att det var en flicka så grät jag nog, jag trodde en pojke men hjärtat klappade liiiitelite extra för en flicka och jag vet att det låter dumt att önska sig ett kön och jag hade blivit lika glad över en liten kille och gråtit då med, men jag fick en liten flicka den finaste lilla flickan i världen som för 8 månader och 5 dagar sen vägde 3800 och var 52 lång och idag nästan 9 kg och 74 lång :D
Herregud.. Ja det här vart ett långt inlägg, men ibland så skenar mina tankar och det är ju trots allt min blogg ;)
Nu ska jag torka kisspölen på golvet som Ellie lämnade efter sig när hon kröp förbi :)
Ha en go dag!
Kommentarer
Trackback
