Halvtid!
Idag så har vi kommit halvvägs (eller rättare sagt för några dagar sen)!
Eftersom jag räknar med att gå 42 fulla v istället för att säga att jag får tidigare så är ju allt annat positiva överraskningar :D
Mycket jag har glömt bort eller om jag ens har upplevt det med Ellie är ju frågan. Han har växt på som fan NU den senaste veckan, magen har blivit större och jag har blivit mer otymplig och det är ingen inbillning eftersom jag har fått då små bristningar ganska högt upp på magen!!
Anfådd som tusan är jag oxå, känns som jag har genomlidit LM:s Zumbapass varje gång jag gör något för ansträngande!
Meeen jag får ju skylla mig själv när jag själv valde att skaffa barn, vetskapen finns ju där att bieffekter kan komma. Det är rätt så skönt att veta det här för jag skrattar mest åt mig själv när dom här små bieffekterna blir verkliga, jobbigt om jag skulle börja grina varenda gång eftersom det kommer INTE bli något lättare :P
Det är bara och ta det med en klackspark och det positiva väger sååååååååååååå mycket mer än dom här små negativa sakerna.
Jag är väldigt stark psykiskt och det ser jag oxå som en fördel och det kommer antagligen för att jag har en sån personlighet, jag är mycket mer positiv än negativ. Alla fördelar väger flera ton mer än nackdelar.
Så jag är glad att jag har MITT tänkande och låter INGEN annan påverka mig. Jag lyssnar på människor men jag tar aldrig åt mig om det är något negativt jag är alldeles för stark i mitt tyckande, jag tycker och känner det jag gör och ingen annan och det gäller ALLT.
Tiden rinner iväg graviditeten går väldigt snabbt framåt, jag sitter inte och räknar veckor och dagar som med Ellie utan jag är mer att jag glömmer bort vilken vecka jag är i :P
jag har inte ens kollat på kläder eller grejer till bebisen än, men det hade jag inte gjort med Ellie vid denna tidpunkt heller. Utan jag handlade nog från v 38 och framåt. Sängen skruvade vi ihop den helgen hon var beräknad och vi bäddade den när vi kom hem med henne.
Jag är sån, jag kan inte och tar inte för givet förens bebisen är med hem. Jag kan förbereda och handla, tvätta upp kläder, sängkläder men jag skulle aldrig våga att ha varken sängen, vagnen framme eller ha kläderna vikta i en garderob. Jag är lite nojig och vill inte leka med ödet. Bebisen är igång som sjutton i magen men det är ju ingen garanti att bebisen kommer med hem.
Så för att undelätta för mig själv så gör jag klart allting när bebisen är i friskförklarad och är hemma med oss.
Därav ett beslut att inte gå ut med det för tidigt, folk har undrat varför vi gick ut så sent (?!)v 21 var lagom tid att göra det här offentligt. Efter ett Ul där man får höra att allt ser bra ut DÅ först så förberedde vi oss för att gå ut med det.. Förstår inte hur jag kunde gå ut med det tidigare som med Ellie, men det gick ju bra! men jag var i v 18 när vi gick ut med det då och (fast dom närmaste visst om det från v 13) det är lite för tidigt, tycker att 21 var nästan gränsen :P
Tänk hur man förändras i sitt tänkande..
Så nu har jag tömt mig på lite känslor! Nu ska jag göra natten med min sötaste tösa om inte hennes pappa hinner före :D
Eftersom jag räknar med att gå 42 fulla v istället för att säga att jag får tidigare så är ju allt annat positiva överraskningar :D
Mycket jag har glömt bort eller om jag ens har upplevt det med Ellie är ju frågan. Han har växt på som fan NU den senaste veckan, magen har blivit större och jag har blivit mer otymplig och det är ingen inbillning eftersom jag har fått då små bristningar ganska högt upp på magen!!
Anfådd som tusan är jag oxå, känns som jag har genomlidit LM:s Zumbapass varje gång jag gör något för ansträngande!
Meeen jag får ju skylla mig själv när jag själv valde att skaffa barn, vetskapen finns ju där att bieffekter kan komma. Det är rätt så skönt att veta det här för jag skrattar mest åt mig själv när dom här små bieffekterna blir verkliga, jobbigt om jag skulle börja grina varenda gång eftersom det kommer INTE bli något lättare :P
Det är bara och ta det med en klackspark och det positiva väger sååååååååååååå mycket mer än dom här små negativa sakerna.
Jag är väldigt stark psykiskt och det ser jag oxå som en fördel och det kommer antagligen för att jag har en sån personlighet, jag är mycket mer positiv än negativ. Alla fördelar väger flera ton mer än nackdelar.
Så jag är glad att jag har MITT tänkande och låter INGEN annan påverka mig. Jag lyssnar på människor men jag tar aldrig åt mig om det är något negativt jag är alldeles för stark i mitt tyckande, jag tycker och känner det jag gör och ingen annan och det gäller ALLT.
Tiden rinner iväg graviditeten går väldigt snabbt framåt, jag sitter inte och räknar veckor och dagar som med Ellie utan jag är mer att jag glömmer bort vilken vecka jag är i :P
jag har inte ens kollat på kläder eller grejer till bebisen än, men det hade jag inte gjort med Ellie vid denna tidpunkt heller. Utan jag handlade nog från v 38 och framåt. Sängen skruvade vi ihop den helgen hon var beräknad och vi bäddade den när vi kom hem med henne.
Jag är sån, jag kan inte och tar inte för givet förens bebisen är med hem. Jag kan förbereda och handla, tvätta upp kläder, sängkläder men jag skulle aldrig våga att ha varken sängen, vagnen framme eller ha kläderna vikta i en garderob. Jag är lite nojig och vill inte leka med ödet. Bebisen är igång som sjutton i magen men det är ju ingen garanti att bebisen kommer med hem.
Så för att undelätta för mig själv så gör jag klart allting när bebisen är i friskförklarad och är hemma med oss.
Därav ett beslut att inte gå ut med det för tidigt, folk har undrat varför vi gick ut så sent (?!)v 21 var lagom tid att göra det här offentligt. Efter ett Ul där man får höra att allt ser bra ut DÅ först så förberedde vi oss för att gå ut med det.. Förstår inte hur jag kunde gå ut med det tidigare som med Ellie, men det gick ju bra! men jag var i v 18 när vi gick ut med det då och (fast dom närmaste visst om det från v 13) det är lite för tidigt, tycker att 21 var nästan gränsen :P
Tänk hur man förändras i sitt tänkande..
Så nu har jag tömt mig på lite känslor! Nu ska jag göra natten med min sötaste tösa om inte hennes pappa hinner före :D
Kommentarer
Postat av: emelie
Men oooh maj gaaaad jag skulle aldrig kunna hålla tyst i 21 veckor!!!!
Postat av: Emma
Hahaha nee det är det jag menar tyyyp, svårt med första!! Ni fick ju reda på ellie tidigt men det var ju inte så att jag gick ut med det på fejjan så tidigt utan då väntade jag till UL. Men den här gången tänker jag helt annorlunda, som sagt tror man är mer medveten om hur mycket det är som ska gå rätt för att det ska gå bra :)
Trackback
