Helgen!
Sommarvärmrmen slog till i Falulandet i lördags och det firades med ett besök på stan med en god vän. Vi var på Bondens marknad och köpte fetaost, bröd och rabarbersaft.
Det kändes precis som utomlands, folk var sommaklädda, värmen, alla gick med vattenflaskor och Falun hade marknad i helgen så det var mycket folk i rörelse.
Efter markanden tog vi bilen ut till vårt torp och hälsade på T och vår kompis Keno som höll på att isolera fönster, Ellie sprang runt och var nöjd över sin nyfunna vän E!
Det var en sån där P E R F E K T dag :)
E och jag planerar en tripp till IKEA, vi måste dit och lämna några täckskivor, handla lampor, porslin och lite annat. Så varför inte åka med henne för det är ju roligare att åka med en tjej :) Så berättade att hon hade beställt lampor som hade kommit i fredags och en av dom var ju typ en sån jag hade lagt till i favoriter och funderat över till sovrum, så nu vart jag inspirerad och beställa den!
Vi måste ju ha en lampa därinne så tack E för en kick i röven för idag är den beställd, varför ens vela när man måste ha en??
Söndagen hade vi barnvakt så vi kunde avsluta 2 majorthings i huset, måla taket för sista gången, fixa värmepumpen och isolera do sista fönsterna.
Ts pappa komer och gör klart med värmen i v och det andra vart klart (tog bara 8 timmar) så nu jävlar börjar vi närma oss slutet, typ :)
Den här v kommer vårt efterlängtade kylskåp som vi köpte förra veckan.
Vi ska börja lägga in de sista plankgolvet och måla det.
Sen ska det målas, tapetseras, få dit beslag på köksluckorna och lite sånt.
Vi får se hur mycket vi hinner innan vi sticker till Italien, som jag har längtat!!!!
Den tror jag bli fin i vårt framtida vita sovrum (måste "bara" ha en ny sängstomme)
Det kändes precis som utomlands, folk var sommaklädda, värmen, alla gick med vattenflaskor och Falun hade marknad i helgen så det var mycket folk i rörelse.
Efter markanden tog vi bilen ut till vårt torp och hälsade på T och vår kompis Keno som höll på att isolera fönster, Ellie sprang runt och var nöjd över sin nyfunna vän E!
Det var en sån där P E R F E K T dag :)
E och jag planerar en tripp till IKEA, vi måste dit och lämna några täckskivor, handla lampor, porslin och lite annat. Så varför inte åka med henne för det är ju roligare att åka med en tjej :) Så berättade att hon hade beställt lampor som hade kommit i fredags och en av dom var ju typ en sån jag hade lagt till i favoriter och funderat över till sovrum, så nu vart jag inspirerad och beställa den!
Vi måste ju ha en lampa därinne så tack E för en kick i röven för idag är den beställd, varför ens vela när man måste ha en??
Söndagen hade vi barnvakt så vi kunde avsluta 2 majorthings i huset, måla taket för sista gången, fixa värmepumpen och isolera do sista fönsterna.
Ts pappa komer och gör klart med värmen i v och det andra vart klart (tog bara 8 timmar) så nu jävlar börjar vi närma oss slutet, typ :)
Den här v kommer vårt efterlängtade kylskåp som vi köpte förra veckan.
Vi ska börja lägga in de sista plankgolvet och måla det.
Sen ska det målas, tapetseras, få dit beslag på köksluckorna och lite sånt.
Vi får se hur mycket vi hinner innan vi sticker till Italien, som jag har längtat!!!!
Den tror jag bli fin i vårt framtida vita sovrum (måste "bara" ha en ny sängstomme)
Mitt underbara barn!
Ibland blir jag så trött. Jag vill vila, sova och hämta nya krafter. Jag vill vara ensam.
Så känner alla föräldrar ibland och då är det viktigt att man försöker skaffa sig den tiden för sig själv.
Man blir nog en bättre förälder om man får komma bort lite, va med sig själv, gå till frissan eller gå och handla något till bara dig, ta hand om sig själv.
För att sen gå in i mamma/pappa- rollen igen men med nya krafter.
Det är vad jag tror och nu är det som det är att T är och renoverar hela kvällarna men om jag skulle säga till att nu behöver jag andas då skulle han komma hem.
Det är faktiskt underbart att känna den tryggheten och sen har vi ju mor och far föräldrar som älskar Ellie som vill ha henne och ibland då så är det skönt att få ett break och lämna över henne :)
Hon har sovit borta för första gången hos mormor och morfar, jag har läst att man ska göra det runt 1års åldern so we did it.
Det hade inte vart några problem utan hon hade somnat den tiden hon brukar, dom följde våra instruktioner vad vi gör med henne på kvällarna och Ellie hade följt sina rutiner.
Jag ÄLSKAR att vi började med rutiner i tidig ålder, hon viker nästan aldrig ifrån dom och det är riktigt SKÖNT.
Så nu vet vi att det fungerar utan några problem, hon hade sovit sina 10-11 timmar och var superglad så det är ju riktigt betryggande :))
Nu börjar jag verkligen inse hur stor hon har blivit, hon är ju inte vår LILLA bebis utan en tuff liten tjej!
Hennes lilla kropp är liksom i full fart nu så hon har blåmärken överallt, hon springer och klättrar överallt!
Hon älskar att spela fotboll, så vi har köpt en nu så snart ska hon och jag ut och spela lite :D
Hon har fått sitt första pass, hennes foto är ju oslagbart hahahaha!!
Men hon klarade att ta kortet på första försöket så då vart vi väldigt stolta föräldrar ;D
Gullan var nog bara ca 4 månader här :D
Togs för några dagar sen, hon gillar grape som sin mamma :)
Pannkaka smakade bra det med :)
Hahahahaaaa jag dör!!!
Bara för att jag känner såhär som jag har skrivit så älskar jag henne inte mindre för att jag behöver vara ensam ibland. Utan visst jag kan vara en morsa som tillslut är så slut så jag blir bitter men det vill jag inte utan barn fattar snabbare än vad man tror, då vill inte jag att hon ser mig som bitter och trött utan en glad mamma.
Det blir jag av att lämna bort henne i 3-4 timmar när jag känner att jag inte har någon kraft kvar, det sker typ någon/några gånger i månaden så är det bara några timmar som behövs.
När hon sov borta den gången det var första gången på 14 månader vi inte gick upp innan 7, det var rätt så skönt :D
Snart börjar dagis så då kommer hon vara där 3 dagar/5 timmar om dagen, det känns ju jätteskönt!
Då får jag hinna sakna henne och hon får leka med andra barn. Lära sig att vara social, leka med andra barn som oxå är äldre, vara utan mamma och pappa. Ja barn växer under dagis och blir mer självständiga, nog för att hon aldrig har vart mammig eller pappig men det ska bli riktigt kul att se hennes utveckling på dagis :D
Barn behöver mer än vad vuxna kan ge, dom behöver vara barn med andra barn :)
Jag älskar henne så det nästa gör ont, alltså det är en sån kraftull kärlek jag går och bär på och ger henne. Det känns som om "hur kan jag älska någon mer än vad jag älskar henne", det grubblar jag på när man tänker på syskon till henne, tänk om jag inte älskar 2an lika mycket :P
Men det föds ju ny kärlek med det barnet precis som det gjorde med henne så jag tvivlar inte på att jag inte kommer älska 2an lika högt!!
Men ibland snurrar tankarna dit när man tittar på henne och fylls med den varma kärleken, man blir liksom proppfull och funderar hur man kan få plats med mer :D
Men kärlek kan man varken ge eller få för mycket av!
Älskar dig lilla Toodi!!
Så känner alla föräldrar ibland och då är det viktigt att man försöker skaffa sig den tiden för sig själv.
Man blir nog en bättre förälder om man får komma bort lite, va med sig själv, gå till frissan eller gå och handla något till bara dig, ta hand om sig själv.
För att sen gå in i mamma/pappa- rollen igen men med nya krafter.
Det är vad jag tror och nu är det som det är att T är och renoverar hela kvällarna men om jag skulle säga till att nu behöver jag andas då skulle han komma hem.
Det är faktiskt underbart att känna den tryggheten och sen har vi ju mor och far föräldrar som älskar Ellie som vill ha henne och ibland då så är det skönt att få ett break och lämna över henne :)
Hon har sovit borta för första gången hos mormor och morfar, jag har läst att man ska göra det runt 1års åldern so we did it.
Det hade inte vart några problem utan hon hade somnat den tiden hon brukar, dom följde våra instruktioner vad vi gör med henne på kvällarna och Ellie hade följt sina rutiner.
Jag ÄLSKAR att vi började med rutiner i tidig ålder, hon viker nästan aldrig ifrån dom och det är riktigt SKÖNT.
Så nu vet vi att det fungerar utan några problem, hon hade sovit sina 10-11 timmar och var superglad så det är ju riktigt betryggande :))
Nu börjar jag verkligen inse hur stor hon har blivit, hon är ju inte vår LILLA bebis utan en tuff liten tjej!
Hennes lilla kropp är liksom i full fart nu så hon har blåmärken överallt, hon springer och klättrar överallt!
Hon älskar att spela fotboll, så vi har köpt en nu så snart ska hon och jag ut och spela lite :D
Hon har fått sitt första pass, hennes foto är ju oslagbart hahahaha!!
Men hon klarade att ta kortet på första försöket så då vart vi väldigt stolta föräldrar ;D
Gullan var nog bara ca 4 månader här :D
Togs för några dagar sen, hon gillar grape som sin mamma :)
Pannkaka smakade bra det med :)
Hahahahaaaa jag dör!!!
Bara för att jag känner såhär som jag har skrivit så älskar jag henne inte mindre för att jag behöver vara ensam ibland. Utan visst jag kan vara en morsa som tillslut är så slut så jag blir bitter men det vill jag inte utan barn fattar snabbare än vad man tror, då vill inte jag att hon ser mig som bitter och trött utan en glad mamma.
Det blir jag av att lämna bort henne i 3-4 timmar när jag känner att jag inte har någon kraft kvar, det sker typ någon/några gånger i månaden så är det bara några timmar som behövs.
När hon sov borta den gången det var första gången på 14 månader vi inte gick upp innan 7, det var rätt så skönt :D
Snart börjar dagis så då kommer hon vara där 3 dagar/5 timmar om dagen, det känns ju jätteskönt!
Då får jag hinna sakna henne och hon får leka med andra barn. Lära sig att vara social, leka med andra barn som oxå är äldre, vara utan mamma och pappa. Ja barn växer under dagis och blir mer självständiga, nog för att hon aldrig har vart mammig eller pappig men det ska bli riktigt kul att se hennes utveckling på dagis :D
Barn behöver mer än vad vuxna kan ge, dom behöver vara barn med andra barn :)
Jag älskar henne så det nästa gör ont, alltså det är en sån kraftull kärlek jag går och bär på och ger henne. Det känns som om "hur kan jag älska någon mer än vad jag älskar henne", det grubblar jag på när man tänker på syskon till henne, tänk om jag inte älskar 2an lika mycket :P
Men det föds ju ny kärlek med det barnet precis som det gjorde med henne så jag tvivlar inte på att jag inte kommer älska 2an lika högt!!
Men ibland snurrar tankarna dit när man tittar på henne och fylls med den varma kärleken, man blir liksom proppfull och funderar hur man kan få plats med mer :D
Men kärlek kan man varken ge eller få för mycket av!
Älskar dig lilla Toodi!!
Det här paketet kom idag!
Min nya vispskål från IB Laursen, min lilla söta kökstavla som jag vill ha en till av fast i ett annat motiv och tillsist en flaska i fattigmanssiver :)
Jag beställer så mycket nu så jag vet inte vad paketen innehåller!
Det här trodde jag var till Ellies rum som alla andra paket som har kommit MEN det var till mig, jippi vilken härlig lördag :D
Jag har beställt tavlor av Louise någonting som har kommit ut till huset så dom får jag se imorgon, jättesöta motiv till Ellies rum, spännande!
Nu ska jag fortsätta mysa in helgen, lite städning innan lillfian vaknar sen ska vi nog ta oss en promme till min moster och säga hej!
Ikväll kommer H hit med sin bebismage och ska umgås, det ska blir kul!!
Det känns som det regnar bebisar, kompisar får barn eller är med barn, så himla kuuuuuuul!
Vill passa på att gratta fina M och T till deras alldeles underbara nyfödda Nova-Li, GRATTIS!!
Många bebisar och mycket lycka överallt, jag känner den där lyckan och jag blir riktigt rörd av allt!
Det pirrar i hela kroppen :D
Uppdatering!
Ett nytt badrum börjar ta form! Inväntar toalett,handfat,badkar och blandare :) Vi skyller på T för han skulle ha sin special toalett som tar lite längre tid att få :P
En ingång har blivit två och större andra nya bilden är tagit från den andra ingången som då är där typ spisen står på "före"kortet. Fönster är flyttade och omgjorda, just nu har vi plastsäckar som fönster men dom nya skulle ha kommit igår :)
INTE klart men lite skillnad, öppningen är större och väggar blir vitt råplan och golvet är klinker vid dörren sen vitt plankgolv.
Ellies rum som INTE är klart men har fått vitt plankgolv, vitt spontat tak, vit vägg så hennes fjärilstapet från Intrade ska upp på ena väggen, lister ska upp och nytt fönster. Men vi är nästan klara men vi har inget nyare kort än detta.
Vårt rum har fått en mjuk blå/turkos färg, vitt plankgolv, vitt spontat tak. Vi ska också få ett nytt fönster och möblerna kommer gå i vitt när vi är klara :P
Jag fortsätter med uppdateringarna lite då och då, vi har en en bit kvar!
Tapetsering, nya fönster, golv ska in, golv ska målas, dörrfoder ska målas ja mycket småpyssel så jag håller er uppdaterade när JAG ser att det har hänt något mer :D
Ibland blir man så glad!
Eller jag är oftast glad, iriiterande positiv och glad!
Men det är den jag är så om man inte gillar det så är det bara att gå.
Vi hade besök idag av L med sina två underbara döttrar R & N. Det var så himla kul och träffa dom och tiden gick alldeles för snabbt men men så kan det ju vara.
L är en tjej jag mår riktigt bra av, man får skratta och man kan prata ur sig och vi tänker lika på många plan.
I alla fall så berättade hon en liten episod som hände för inte alls länge sen som jag vart så varm i hjärtat av och väldigt glad.
Vi har ju umgåtts med samma människor så jag känner ju nästan alla hon umgås med.
Det var en helg nyss då det var ett gäng som var hemma hos dom och grillade (känner allihopa)
Så kom dom in på mig helt plötsligt, hennes bror och jag hade "a thing" för många år sen men vi funkade inte helt enkelt ihop så det avslutades men "no hard feelings" från något håll.
Dom snackade om kärlek och han sa att " Ja men det är som med Emma. Jag såg ALLT som alla andra såg att vi passade perfekt, men det funkade inte helt enkelt"
Den vägen kom samtalsämnet "Emma" upp.
"Alltså hon är en sån skön människa, hon är alltid så sprallig och glad" "Man ser henne aldrig sur och det gör ju henne störtskön"
Komplimang efter komplimang så L sa att hon satt och blev alldeles lycklig att få höra hur mycket gott folk pratar om mig.
Det gjorde mig minst lika glad, jag är glad att jag kan göra andra glada genom att vara mig själv det startar ett enormt lyckorus inombords och jag kanske förtjänar att bara vara runt såna som gillar mig för den jag är.
Jag tror att det kan ha med att göra hur jag ser på livet, jag har inte tid att sitta och sura i månader över något utan jag grinar ur mig sen är det bra, då börjar jakten efter ljuset i tunneln.
Jag har alltid vart den här människan och kommer ALDRIG att förändras, eller jo när jag var 14-17 var jag en riktig skitunge som inte uppskattade någonting och jag är GLAD att jag växte upp tillslut och insåg att världen funkar inte på ens egna villkor utan det är tvåsidigt i vuxenvärlden så jag fick lov att ändra min syn på världen och det gav mig mitt första jobb. Men hur smart är man när man är så ung?? Det är ju faktiskt sant att hjärnan fungerar inte som den ska under tonåren ;)
Min uppfostran är såhär och jag är glad att min familj har lärt mig och varandra hur man ska bemöta livet och hur man beter sig mot andra:
Hänsyn, respekt, lyssna på andra, vänlighet och acceptera att alla är olika och positiva energier skapar en bra tillvaro och skapar bra relationer med kompisar,familj och jobblivet.
Det är allt jag behöver, och jag har aldrig direkt fått någon negativ respons varken av mina riktiga vänner, familj eller vuxna människor utan jag får höra att man är glad, positiv och framåt och det är ju det som krävs idag för att lyckas inom familjenförhållande, vänskap, jobbförhållanden.
Så varför ändra ett vinnande koncept?
Livet är ju inte enkelt, men det är ingen som har sagt det heller utan det handlar ju om HUR man lever det.
Att ge folk ett leende så får man ALLTID ett leende tillbaka och det mår man bra av.
Om dom inte ler tillbaka, so what? Du försökte i alla fall och det är det bästa man kan göra.
jag har inte tid att vara någon annan än mig själv och nu när jag har börjat insett hur några människor inte är värda min energi längre så börjar bra saker hända runt omkring mig IGEN.
Snacka om energier har makten :D
Men det är den jag är så om man inte gillar det så är det bara att gå.
Vi hade besök idag av L med sina två underbara döttrar R & N. Det var så himla kul och träffa dom och tiden gick alldeles för snabbt men men så kan det ju vara.
L är en tjej jag mår riktigt bra av, man får skratta och man kan prata ur sig och vi tänker lika på många plan.
I alla fall så berättade hon en liten episod som hände för inte alls länge sen som jag vart så varm i hjärtat av och väldigt glad.
Vi har ju umgåtts med samma människor så jag känner ju nästan alla hon umgås med.
Det var en helg nyss då det var ett gäng som var hemma hos dom och grillade (känner allihopa)
Så kom dom in på mig helt plötsligt, hennes bror och jag hade "a thing" för många år sen men vi funkade inte helt enkelt ihop så det avslutades men "no hard feelings" från något håll.
Dom snackade om kärlek och han sa att " Ja men det är som med Emma. Jag såg ALLT som alla andra såg att vi passade perfekt, men det funkade inte helt enkelt"
Den vägen kom samtalsämnet "Emma" upp.
"Alltså hon är en sån skön människa, hon är alltid så sprallig och glad" "Man ser henne aldrig sur och det gör ju henne störtskön"
Komplimang efter komplimang så L sa att hon satt och blev alldeles lycklig att få höra hur mycket gott folk pratar om mig.
Det gjorde mig minst lika glad, jag är glad att jag kan göra andra glada genom att vara mig själv det startar ett enormt lyckorus inombords och jag kanske förtjänar att bara vara runt såna som gillar mig för den jag är.
Jag tror att det kan ha med att göra hur jag ser på livet, jag har inte tid att sitta och sura i månader över något utan jag grinar ur mig sen är det bra, då börjar jakten efter ljuset i tunneln.
Jag har alltid vart den här människan och kommer ALDRIG att förändras, eller jo när jag var 14-17 var jag en riktig skitunge som inte uppskattade någonting och jag är GLAD att jag växte upp tillslut och insåg att världen funkar inte på ens egna villkor utan det är tvåsidigt i vuxenvärlden så jag fick lov att ändra min syn på världen och det gav mig mitt första jobb. Men hur smart är man när man är så ung?? Det är ju faktiskt sant att hjärnan fungerar inte som den ska under tonåren ;)
Min uppfostran är såhär och jag är glad att min familj har lärt mig och varandra hur man ska bemöta livet och hur man beter sig mot andra:
Hänsyn, respekt, lyssna på andra, vänlighet och acceptera att alla är olika och positiva energier skapar en bra tillvaro och skapar bra relationer med kompisar,familj och jobblivet.
Det är allt jag behöver, och jag har aldrig direkt fått någon negativ respons varken av mina riktiga vänner, familj eller vuxna människor utan jag får höra att man är glad, positiv och framåt och det är ju det som krävs idag för att lyckas inom familjenförhållande, vänskap, jobbförhållanden.
Så varför ändra ett vinnande koncept?
Livet är ju inte enkelt, men det är ingen som har sagt det heller utan det handlar ju om HUR man lever det.
Att ge folk ett leende så får man ALLTID ett leende tillbaka och det mår man bra av.
Om dom inte ler tillbaka, so what? Du försökte i alla fall och det är det bästa man kan göra.
jag har inte tid att vara någon annan än mig själv och nu när jag har börjat insett hur några människor inte är värda min energi längre så börjar bra saker hända runt omkring mig IGEN.
Snacka om energier har makten :D
Kanske har pausat klart!
Det är inte säkert men just nu så känns det inte jobbigt att gå in här och slänga in ett inlägg!
Livet rullar väl på här nästan som vanligt, det har råkat skett lite saker men vad gör det för det är ju livet!
Jag valde själv att börja plugga ett ämne nu när jag ändå bara går hemma och ska snart skola in Ellie på dagis, perfekt!
Eller det hade vart mer perfekt om jag hade tagit tag i det NÄR hon väl har börjat. Det är inte lätt att ha en 14 månaders springades omkring, tar allt, kastar allt och smakar på allt.
Sen så har hon dessutom börjat klättrat galet mycket på ALLT, upp på soffan och ska plocka ner tavlan och eftersom vi fortfarande bor i lägenhet så ställer jag in vagnen och det ska hon oxå klättra upp på och typ hoppar.
Nja hade nog kanske kunnat börjat med skolan när inskolningen börjar men men det är som det är!
Skolan tar mer tid än vad man tror, jag vill ha det perfekt och om jag inte får perfekta betyg så blir jag sur och sårad, jag satsar minst på VG, så jag har höga förväntningar av mig själv så förhoppningsvis så kommer jag in i pluggstimmet och kan planera bättre snart :)
Annars så gillar jag livet jag är lite känslig och har öppnat ögonen för vissa personer den senaste tiden, jag försöker att bara blanda mig med folk som får mig att må bra istället för energitjuvar.
Jag pratde med mina kloka vänner och dom sa åt mig att skärpa mig. Man kan inte ge, ge och ge sen aldrig få något tillbaka inte ett "tack" ingen uppskattning för att man finns där, ingen fråga "hur mår du?" utan mest är det skit och allt är: JAG JAG och JAG, "jag mår mest dåligt av alla", "ingen kan må så dåligt som mig".
Svaret ät JOVISST kan man det, hur fan vet du det när du aldrig ens tar tiden att fråga man mår dåligt på olika sätt kanske??
Hur jäkla bra vän är dom här mot en som aldrig frågar hur man mår eller är glad för ens skull eller försöker se från MITT perspektiv någon enstaka gång? Utan det är bara det stora JAG:et som kretsar i deras huvuden.
Jag försöker men det är som att personerna inte lyssnar, hur bra vän är dom då egentligen..
"VÄNSKAP är något man rädd om och vill vårda och ta hand om, riktiga vänner finns alltid där oavsett hur man mår. Om jag mår dåligt och du vill ringa och snacka så det är självklart att jag lyssnar och låter dig prata ut" (fick jag höra av en klok vän)
SANT och TACK!
Dom slutar oftast ensamma dom som är elaka, själviska och tar en för givet.
Det finns ingen som orkar och bara ge, ge och ge och aldrig får någon slags uppskattning.
Man ju alltid hoppas att människor vaknar till och inser att "vad fan håller jag på med, varför är mina vänner borta"
Då kanske det är dags att fundera på hur man beter sig, för så många vänner kan inte ha fel utan då gäller det att ta sig i kragen.
Såna funderingar och slutsatser har jag haft på senaste tiden, värderat vänskap och hur mycket energi jag verkligen ska lägga på dom som jag inte får ett skit tillbaka.
Mina känslor, mina tankar och mina upplevelser..
Livet rullar väl på här nästan som vanligt, det har råkat skett lite saker men vad gör det för det är ju livet!
Jag valde själv att börja plugga ett ämne nu när jag ändå bara går hemma och ska snart skola in Ellie på dagis, perfekt!
Eller det hade vart mer perfekt om jag hade tagit tag i det NÄR hon väl har börjat. Det är inte lätt att ha en 14 månaders springades omkring, tar allt, kastar allt och smakar på allt.
Sen så har hon dessutom börjat klättrat galet mycket på ALLT, upp på soffan och ska plocka ner tavlan och eftersom vi fortfarande bor i lägenhet så ställer jag in vagnen och det ska hon oxå klättra upp på och typ hoppar.
Nja hade nog kanske kunnat börjat med skolan när inskolningen börjar men men det är som det är!
Skolan tar mer tid än vad man tror, jag vill ha det perfekt och om jag inte får perfekta betyg så blir jag sur och sårad, jag satsar minst på VG, så jag har höga förväntningar av mig själv så förhoppningsvis så kommer jag in i pluggstimmet och kan planera bättre snart :)
Annars så gillar jag livet jag är lite känslig och har öppnat ögonen för vissa personer den senaste tiden, jag försöker att bara blanda mig med folk som får mig att må bra istället för energitjuvar.
Jag pratde med mina kloka vänner och dom sa åt mig att skärpa mig. Man kan inte ge, ge och ge sen aldrig få något tillbaka inte ett "tack" ingen uppskattning för att man finns där, ingen fråga "hur mår du?" utan mest är det skit och allt är: JAG JAG och JAG, "jag mår mest dåligt av alla", "ingen kan må så dåligt som mig".
Svaret ät JOVISST kan man det, hur fan vet du det när du aldrig ens tar tiden att fråga man mår dåligt på olika sätt kanske??
Hur jäkla bra vän är dom här mot en som aldrig frågar hur man mår eller är glad för ens skull eller försöker se från MITT perspektiv någon enstaka gång? Utan det är bara det stora JAG:et som kretsar i deras huvuden.
Jag försöker men det är som att personerna inte lyssnar, hur bra vän är dom då egentligen..
"VÄNSKAP är något man rädd om och vill vårda och ta hand om, riktiga vänner finns alltid där oavsett hur man mår. Om jag mår dåligt och du vill ringa och snacka så det är självklart att jag lyssnar och låter dig prata ut" (fick jag höra av en klok vän)
SANT och TACK!
Dom slutar oftast ensamma dom som är elaka, själviska och tar en för givet.
Det finns ingen som orkar och bara ge, ge och ge och aldrig får någon slags uppskattning.
Man ju alltid hoppas att människor vaknar till och inser att "vad fan håller jag på med, varför är mina vänner borta"
Då kanske det är dags att fundera på hur man beter sig, för så många vänner kan inte ha fel utan då gäller det att ta sig i kragen.
Såna funderingar och slutsatser har jag haft på senaste tiden, värderat vänskap och hur mycket energi jag verkligen ska lägga på dom som jag inte får ett skit tillbaka.
Mina känslor, mina tankar och mina upplevelser..
HJÄLP TILL!
Dags att agera, sluta vara självisk och ge dom här barnen, familjerna en chans!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/varldendirekt/afrikashorn/article13406905.ab
Läkare utan gränser.
Röda korset.
UNICEF
Svenska kyrkan..
Med Mera!
Finns många organisationer som behöver hjälp nu för att försöka förhindra att miljontals människor svälter ihjäl,
INGEN av dom här människorna förtjänar att svälta ihjäl, hjälp till och ge dom en chans!!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/varldendirekt/afrikashorn/article13406905.ab
Läkare utan gränser.
Röda korset.
UNICEF
Svenska kyrkan..
Med Mera!
Finns många organisationer som behöver hjälp nu för att försöka förhindra att miljontals människor svälter ihjäl,
INGEN av dom här människorna förtjänar att svälta ihjäl, hjälp till och ge dom en chans!!
