emmaslillaplats

Vi vaknar alltid runt 6:30, eller Ellie vaknar då :)
Hennes pappa har åkt till jobbet. Så vi kliver upp och går ut i vardagsrummet där han har tänt en mysig brasa som vi myser framför ett bra tag. Sen ligger hon under filten i sin fåtölj och jag skämmer bort henne så hon får sitt/ligga i den och äta sin frukost, välling och smörgås är favoriten.
Hon får se ett avsnitt av In the nightgarden så jag kan göra klart allt dvs mig själv, disk och allt som SKA göras.
det hinns nog med 2-3 böcker innan vi kommer iväg till dagis.
Hon ligger nedbäddad i sin vagn hela vägen dit och pekar och pratar, vi stannar vid hästhagen där vi står ett tag och beundrar dom fantastiska djuren.

Framme på dagis så har hon väldigt bråttom av med kläderna för hon vill så gärna springa in till alla barn och lärare.
Hon är fasen inte blyg någostans utan hon tar för sig, förskolelärarna har till och med sagt att dom inte har sett något liknande på ett sånt ungt barn att från dag 1 tagit för sig och VILL (Jag vet inte hur jag ska reagera på det, men jag har tagit det positivt)
Jag vill ju att hon ska för sig av livet så varför inte börja nu :P
i alla fall, när vi ska säga hejdå skrattar hon bara, slänger iväg några slängpussar och ibland kan jag få en riktig.
Andra småbarn som är där, gråter lite när deras mamma åker eller vill följa med, Ellie säger "hädå"coh springer in för att leka vidare..
Det är ju bra..... Fast jag, hennes mamma skulle vilja att ibland att hon inte vill släppa mig.. Vissa dagar vill jag krama henne hela dagarna, men hon vill visst inte det.. Och barnens behov kommer alltid först så jag försöker hålla mig till det :P

"Nackdelen" med rutinbarn är att nu när hon sover bara en gång om dagen har hon valt att behålla den hon alltid har haft, mellan kl 9:30- 10:00och tagit bort den efter lunch. Då sover hon i 1,5 timme då dom andra barnen är vakna.
Sen efter lunch så går dom och sover och Ellie är på g, som TUR ÄR är det blandade åldrar. Så dom som är 4-5 är vakna iaf så hon får leka med dom :)

När jag kommer och hämtar henne så lyser hon upp och ska visa ALLT dom finns på dagis. Det kan vara från djuren på gardinen till målarfärgen inne i målarrummet. "Titta" "Titta mamma"!
När vi väl kommer därifrån så får dagislärarna lika många slängpussar som jag får när vi går. Så hon gillar nog dom :)

Hemvägen består av som på ditvägen fast hon kanske går själv, "häääässsht" "hääässht" säger hon och står vid hagen.
Hemma äter vi mellanmål, läser någon bok sen bär det ut igen! All djur och natur häromkring blir hon fashinerad av. Hon står med mig i garaget och upptäcker roliga saker medan jag målar, eller går ut på gården och plockar med något..
Vi brukar gå in runt 16-16:30 för att laga mat.
Vi äter, tänder brasa, badar och leker fram till det är dags och sova och det är mellan 19-19:30.
Det tar typ 5 min sen sover hon.

Jag och Tommy har då 12 timmar för oss själva tills hon vaknar igen. Det kallar jag kvalitétstid!

Inne i stan hade vi inte haft samma möjligheter, jag känner en frihetskänsla här ute, ett lugn!
Jag föredrar skogen och djuren framför att bo i centrum,jag behöver inte stå en halvm ifrån henne för att passa så hon inte springer ut på tättrafikerad väg, utan hon får gå iväg och våga upptäcka utan en mamma hack i häl.  Jag tror att Ellie kommer att tacka oss för det i framtiden.. Inte när hon blir tonåring men när hon blir äldre :P


En glad och lycklig tjej på promenad!

Jag blir så väldigt imponerad över vad min kropp gör för tillfället, jag blir så imponerad av bebisen inne i magen!

Det är svårt att låta bli och beundra vad som sker inne i mig, när jag väl stannar upp och får tiden att verkligen funderar så ler hela själen!

Nog att jag själv känner mig rätt så tjock och ful MEN det är ju inget jag kan riktigt kontrollera nu. Så jag ler och mår bra så bebisen i magen mår bra. Han får känna all min positiva energi direkt från magen, och det vill jag tro ger mig ett harmoniskt barn.
Föräldrar som är stressade, pressade och är oroliga tror jag smittar av sig på barnet.
Jag var allt det innan Ellie, under tiden med henne så växte allt bort. Panikångestattackar slutade, jag växte med uppgiften som min mamma sa. Min inställning har förändras, jag är inte självisk längre, jag vägrar klaga på småsaker eller onödiga saker utan jag plockar alltid det positiva och gör det till en vinnare.

Barn har en förmåga att läsa energier, så man väljer ju vilken energi man vill skicka till sitt barn. Så får man ju komma  ihåg att barn gör inte som föräldrar säger utan hur dom gör..
Så när man har två liv i en kropp så måste man ta ansvar för båda och tänka på vad man själv tänker och gör.

Jag vet hur jag vill att mina barn ska se mig, trygg,självsäker, stark,glad, våga stå för den jag är och självklart positiv! Det är så jag ser min mamma, mamma=styrka för mig. Hon är det tryggastre jag har och jag VET att hon finns där vilken dag och vilken tid som helst, så hon är en bra förebild hur jag vill vara eller hur jag SKA vara.
Så jag är den personen för mina barn från och med den dagen jag får reda på att dom ligger i magen och sen fram tills den dagen jag dör.

Kalla mig larvig, men det är så jag gör och det är det jag tror på :)

Nu ska jag ta och försöka få tag i min gamla vän S! Saknar visst henne idag <3

Det här ska jag börja med år 2012 efter bebis är ute och jag har hittat kraften efter förlossningen! Inte göra så som med Ellie, hon kom ut, jag gick ner hela min graviduppgång på några v, sen istället för att köra igång så var min kropp kass efter förlossningen och mitt järnvärde låg på 78 så jag vart liggandes hemma.. Och jag kom aldrig igen efter det.. Började dock i våras och köra igång på riktigt meeen så vart jag med barn igen.. Så efter den här bebisen har kommit ut så kör jag!
Det blir stenhårt, tufft och skitjobbigt och jag kommer säkert hitta undanflykter MEEEEEN jag ska be min sambo att kicka mig i rumpan när dom ursäkterna kommer! Det finns inga ursäkter, det är bara JAG som kan ändra på mig.
Jag tror att om jag fixar det så kommer jag vara supernöjd med kroppen och om jag iaf börjar gå ner så ökar både självkänsla och självförtroende och det kan vara en stor sporre.
Jag är ute efter precis det här, gå ner men bygg muskler! Det är heeelt klart det snyggaste, att bara vara smal är inget som tilltalar mig eftersom jag inte var nöjd med mig själv då heller, att vara för muskelös är inte heller snyggt så det vill jag inte och att vara tjock är definitivt inte snyggt någonstans!!
Så lagomt med muskler ska jag bygga på, och det kommer få ta den tid det tar.. Jag har inte bråttom men jag vägrar vara tjock om 5 år, jag vägrar säga att "jag har fött barn". Det finns ingen anledning att vara fet för det,  att kroppen är lite mer slapp och att den inte är som vanligt F I N E men det är skillnad på det och fet. Men den här vikten är oacceptabel i mina ögon, den sänker skälvförtroende och självkänsla och jag har aldrig tvivlat på mig själv som jag gör och har gjort nu ett bra tag.
Den största sporren är ju självklart Ellie och den ofödda, dom ska se sin mamma lycklig, stabil, bekväm i sig själv så jag kan spegla av den på dom.
Det finns ingen återvändo, 2012 kör jag igång mot ett hälsosammare och lyckligare liv!

Bye bye hemska hemska fettet, Emma ska komma tillbaka :D

www.aftonbladet.se/vikt/article12468714.ab

Idag så har vi kommit halvvägs (eller rättare sagt för några dagar sen)!
Eftersom jag räknar med att gå 42 fulla v istället för att säga att jag får tidigare så är ju allt annat positiva överraskningar :D

Mycket jag har glömt bort eller om jag ens har upplevt det med Ellie är ju frågan. Han har växt på som fan NU den senaste veckan, magen har blivit större och jag har blivit mer otymplig och det är ingen inbillning eftersom jag har fått då små bristningar ganska högt upp på magen!!
Anfådd som tusan är jag oxå, känns som jag har genomlidit LM:s Zumbapass varje gång jag gör något för ansträngande!
Meeen jag får ju skylla mig själv när jag själv valde att skaffa barn, vetskapen finns ju där att bieffekter kan komma. Det är rätt så skönt att veta det här för jag skrattar mest åt mig själv när dom här små bieffekterna blir verkliga, jobbigt om jag skulle börja grina varenda gång eftersom det kommer INTE bli något lättare :P
Det är bara och ta det med en klackspark och det positiva väger sååååååååååååå mycket mer än dom här små negativa sakerna.
Jag är väldigt stark psykiskt och det ser jag oxå som en fördel och det kommer antagligen för att jag har en sån personlighet, jag är mycket mer positiv än negativ. Alla fördelar väger flera ton mer än nackdelar.
Så jag är glad att jag har MITT tänkande och låter INGEN annan påverka mig. Jag lyssnar på människor men jag tar aldrig åt mig om det är något negativt jag är alldeles för stark i mitt tyckande, jag tycker och känner det jag gör och ingen annan och det gäller ALLT.

Tiden rinner iväg graviditeten går väldigt snabbt framåt, jag sitter inte och räknar veckor och dagar som med Ellie utan jag är mer att jag glömmer bort vilken vecka jag är i :P
jag har inte ens kollat på kläder eller grejer till bebisen än, men det hade jag inte gjort med Ellie vid denna tidpunkt heller. Utan jag handlade nog från v 38 och framåt. Sängen skruvade vi ihop den helgen hon var beräknad och vi bäddade den när vi kom hem med henne.
Jag är sån, jag kan inte och tar inte för givet förens bebisen är med hem. Jag kan förbereda och handla, tvätta upp kläder, sängkläder men jag skulle aldrig våga att ha varken sängen, vagnen framme eller ha kläderna vikta i en garderob. Jag är lite nojig och vill inte leka med ödet. Bebisen är igång som sjutton i magen men det är ju ingen garanti att bebisen kommer med hem.
Så för att undelätta för mig själv så gör jag klart allting när bebisen är i friskförklarad och är hemma med oss.
Därav ett beslut att inte gå ut med det för tidigt, folk har undrat varför vi gick ut så sent (?!)v 21 var lagom tid att göra det här offentligt. Efter ett Ul där man får höra att allt ser bra ut DÅ först så förberedde vi oss för att gå ut med det.. Förstår inte hur jag kunde gå ut med det tidigare som med Ellie, men det gick ju bra! men jag var i v 18 när vi gick ut med det då och (fast dom närmaste visst om det från v 13) det är lite för tidigt, tycker att 21 var nästan gränsen :P
Tänk hur man förändras i sitt tänkande..

Så nu har jag tömt mig på lite känslor! Nu ska jag göra natten med min sötaste tösa om inte hennes pappa hinner före :D

Om uträkningen stämmer så är det jäkla coooooolt!

Det Datumet Ellie var beräknad att komma ut 2010 vart den här gossen i magen gjord fast då självklart  år 2011, änntä coolt så säg :D

Hur får man sitt barn att sova i sin egen säng?

Den frågan ställdes på en hemsida idag och disskusioner om uppfostran.

Frågan är ju rätt så intressant i sig själv "Hur får man sitt barn att sova i sin egen säng"
Varför läggar man sitt barn i mammas och pappas säng när den har sin egen säng?
Bygger inte barnet upp trygghet från start med det lilla bebisen kan ta upp i sitt lilla huvud?? och om barnet då får sova i mammas och pappas säng i ett halvår vart tror föräldrar att barnet har hittat tryggheten? Inte i sin säng som den aldrig har sovit i..
Då blir det genast tufft att få h*n att sova i sin egen säng istället att då från början har byggt upp tryggheten i bebisens egna säng.. Eller är jag ute och cyklar?

Jag anklagar ingen för något eller tycker att det är dåligt utan jag bara funderar..

Många använder uttrycket då när dom har haft sitt barn hos sig varje natt för det är "enklast", "dom vill ju inte sova med mamma och pappa när du blir 12-13 år iaf". Lite skämtsam klang och ett leende som INTE rikigt är ett riktigt leende.
Okej jag fattar vad dom menar MEN jag skulle ALDRIG palla det.
Ett barn är ÖVERALLT, varenda pryl i huset kan man genast tänka/säga tex " Kom du ihågnär Kurt tog den här lampan och slängde den i golvet"
Alltså man har sitt barn tätt intill sig, inne i sig,barnet är prio ett och vi föräldrar hamna på plats 2 eller 3..

Här hemma när beslutet togs att vi skulle ha barn så satte jag upp "krav". Kan man kalla det så??
Jaja ni förstår.

1, INGET barn i sängen. Sängen var min och Tommys frizon, om vi skulle kunna få vara Tommy och Emma så behövde vi två en plats och varför inte välja sängen ;) Vi kom in gaaanska snabbt i ett "förhållande" igen efter Ellies ankomst, ett sexliv kunde hittas rätt så snabbt pga att varken jag eller T förknippade Ellie med sängen för där har nog aldrig vart och skapat ett "bebisminne" åt sina föräldrar.
När hon vaknade en gång per natt så tände jag ingen lampa utan jag ammade henne i mörkret, pratade inte utan smekte henne över huvudet.. Hon somnade som en stock igen.

Att ha kommit överens om vad vi anser är viktigt så införde vi rutiner och höll fast vid dom.
Och som mamman så har
jag tänkt mycket på att INTE ta jobbet från Tommy. Bara för att man vet vad som funkar för en själv i en situation med sitt barn så måste pappan oxå få hitta sitt sätt. Jag har ALDRIG sagt "Äh jag gör det" och sen har "tagit" Ellie ifrån honom och gjort det själv. T har fått bygga upp en väldigt stabil relation med sin dotter, han har aldrig sagt " Nej men jag vet inte hur, kan inte du göra det"
Han har hittat sina vägar, vågat gått sina vägar UTAN att jag lägger näsan i blöt :)
Rutiner har vi gjort exakt likadant på men enkla saker som bada, klä henne, göra mat till henne har han fått skött om själv när han har tagit på sig uppgiften.
pappan kan lika mycket som mamman i mina ögon. jag skiter väl i om han sätter på henne en randig tröja och ett par rutiga byxor om han tycker att det passar så får hon ha det fast jag själv inte skulle klä henne så.
Om tröjan är ut och in så säger jag det men om som tex han bäddar hennes säng så är påslakanet avigt så säger väl jag inte det för att påpeka att det vart lite fel, då vänder jag på det och glömmer det sen.


Sen allla faser och skrikperioder så har vi gått på magkänsla. Man kan mer än vad man tror!
När vi har infört rutiner och hon har protesterat så har vi infört dom ändå fast det är skitdrygt att höra henne gråta.. I bakhuvudet så visste vi att det skulle gå över, och om man följer rutinen stenhårt så kommer dom in i den efter 3 dagar typ..
Visst har man grinat för att det är jobbigt, men ingen har väl sagt att det är ett lätt jobb att uppfostra barn!

Hon har vart rutinbarn från tidig ålder och vi har fått sovit hela nätter från en väldigt tidig ålder! Visst har det falerat ibland men hon har alltid kommit in i dom igen för då har vi bara att börja om..

Lillkillen som är på väg kommer få samma uppväxt och förhoppningsvis så blir han lite som sin syster :D

Det finns metoder men många anser att dom är hårda. Det är upp till var och en hur man vill göra och det här passade oss bäst och vi har ju haft och har det jäääääkligt bra! Så utan att ha läst en enda bok utan gått på magkänsla så anser jag att vi har lyckats forma henne till det vi har vart ute efter. Tack vare rutiner och mycket kärlek!!!!

Någon som undrar hur hon är idag så kan jag berätta att hon har inte blivit skadad över det vi har gjort ;) Och nej hon svälte inte heller när hon tidigt började sova hela nätterna utan har alltid legat över kurvan.
Idag så följer hon fortfarande sina rutiner, och att hon sover från ca 19:30-06:30 är vääääldigt uppskattat av hennes föräldrar :) VI får vara bara Emma och Tommy <3

Jag trodde inte riktigt på det, jag trodde att folk överdrev.. Men jag hade fel!
Det är verkligen ett mirakel!

Det första livsavgörande beslutet kom en speptember dag-09, en fredag..
Jag hade fått det privilegium att få bära ett barn.. MITT barn..
Många tankar med beslutat var fattat den sekunden som plusset dök upp.
Jag visste att DU skulle komma tillbaka till mig. Efter det svåra beslutet att låta dig gå 16 april några år tidigare..
Jag visste att en dag så kommer du tillbaka, vi hade ett band som ingen kunde bryta.
Du skulle komma tillbaka under andra omständigheter och med den pappa du var menad att få ha, och du kom tillbaka..
Jag visste redan några år tidigare att du var min dotter, dock hade du ett annat namn givet till dig, Wilma. Jag har hedrat och lovat dig med stjärnan på min vänster handled att jag aldrig skulle sluta tänka på dig..  Den 12e juni-10 så föddes DU min älskade dotter, Ellie Lill-Emma.
Så liten,så perfekt och jag har aldrig känt mig så fullbordad och så stark.

Du är mitt allt, det finns INGENTING jag ångrar. Du har gett mig kraft och styrka för resten av mitt liv. Jag kommer aldrig att lämna dig mitt kära barn.
Jag, din mamma har lovat från den dagen vi bestämde att du skulle få komma till oss att det spelar ingen roll vad som händer, DU är nummer ett i mitt liv och jag ska göra allt för att du ska få det bästa!

...Junidagen 2011, vi hade fått huset, renoveringen ahde precis börjat..
Vi får ett till plus på testet!
Privilegium nr 2, miraklet nr 2 kom...

Du är inte så gammal än.. Men kärleken till dig växer lika kraftfullt som kärleken till din storasyster!
Jag hoppas att du vill stanna kvar hos oss, du skulle gilla den här fullkomligt knäppa familjen så din mamma som jag är så ber jag dig att du håller dig fast till Februari och att du får må bra därinne.
Jag, din pappa, din syster pratar och klappar på dig varje dag. Ellie respons när jag frågar vart bebisen är, lyfter hon min tröja och lägger sin lilla hand på min mage och hälsar på dig.
Oliver, Elliot, Alvin, Milton

Varenda bristning, varje kilo, varenda dag med halsbrännan från helvetet och allt annat som en graviditet innebär skiter jag fullständigt i. Att få denna ära är obeskrivlig.
Ingen vet vad man ger sig in på när man bestämmer sig att skaffa barn. Men man har ju hört att man sväller, spyr, halsbränna, går upp i vikt allt från 5-30 kg, blir ful i håret, blir ful i hyn, hormonrubbningar och blabla..

Så med det här i bakhuvudet att jag VET vad som kanske kan hända så gör jag inte för stor sak av det.
Hellre vill jag sprida det goda i det hela, jag hade det skitbra med Ellie. Vart tjock (det var väntat),fick halsbränna (visste att det kunde komma), hormonrubbning (står oxå i böckerna), fick bristningar (väl medveten om), min kropp kommer kanske inte bli helt återställd (var jag oxå väl medveten om), tuttarna hänger (ja från att ha matat ett barn, mitt barn så det är klart värt det)...
Klart jag klagade.. Men det var inte den huvudroll som spelades i min graviditet för jag tror att klagandet gör så allt känns som en evighet innan bebisen kommer så Whats the point?
Utan jag jobbade mycket med mig själv och jag har aldrig känt en sån styrka i mig själv, jag var cool med alla bieffekter och accepterade hur läget var. Jag har aldrig tvekat om något beslut jag har tagit med/om Ellie utan den styrkan jobbade jag med under tiden hon låg och växte inom mig istället för att lägga ner så mycket negativ energi på bieffekter som vi alla har läst om kan ske.
Jag kunde/kan inte göra någonting åt allting, men jag kan acceptera!

Denna gång är annorlunda, jag har vart mer orolig.
Det är antagligen för att jag vet NU hur mycket det är som ska gå rätt för att få ett friskt barn.
Jag fick ju ett friskt så vem har sagt att jag kan få två när det finns människor som får noll.
Nu är vår son inte här än och man vet aldrig. MEN jag vet att UL såg bra ut så det är det enda jag kan gå på.
Resten av graviditeten är det bara vänta och se..
Jag KAN INTE gå och oroa mig, jag är skyldig min son en lugn och harmonisk tid i magen. Så därför så låter jag dagarna gå som vanligt och jag älskar varje bristning som dyker upp ;)

Så istället för att jobba emot det okontrollerade så accepterade jag läget..

Men jag har lovat mina barn att JAG kommer aldrig svika er, jag är eran mamma där ni ska få känna trygghet, styrka och kärlek från livet i magen tills den dag jag dör!


Underbara mirakel!
högst upp, Ellie och nedanför Oliver, Elliot, Alvin eller Milton
Namnet är inte riktigt spikat!

Veckan började inge bra alls för vår lilla tösa.
Imorse tog jag upp henne för lite mys i vår säng och då fick jag en spya över mig och det kom givetvis i sängen.
Då fick hon bada och då vart hon lite piggare så hon fick i sig lite att äta...
Tji fick mamma Emma då hon kräktes ner sin fåtölj först, bad nr 2!
Sen tog det inte lång stund innan hon kräktes ner soffan, golvet och mig, bad nr 3!

Så vi har nu myst i soffan, och hennes härliga, spralliga och livliga ögon ville nog helst slås igen så nu har jag lagt henne och hoppas att hon sover några timmar.
Alltså det är verkligen jättejobbigt att se sitt bästa må så dåligt som hon gör!

Körskolan vart inställd dvs 3 lektioner *suck*
Men om hon inte har smittat mig så ska T vara hemma imorgon så jag får åka in och köra imorgon..
Egentligen skiter jag i det där just nu, vill bara att min finaste ska må bra igen!!!!

Vill se hennes härliga leende, skratt och "full-i-fan-blicken" igen!
När hon låg lutad mot mig, mot mitt bröst och bara slappnade av nu i soffan så grät jag nästan, den där nära kontakten vi hade när hon var spädis!
Hon behövde MIG, min doft, höra mina hjärtslag och ha min hand smekandes över lilla flinten..
När man är snart 16 månader så sitter man varken still eller har tid att gosa in sig hos mamma.
Så det var verkligen rörande..


Mammas finaste skatt nybadad och helt slut efter kräka nr 3!


Såhär är jag van och se henne! Får mata i henne ordentligt så hon inte tunnar ut helt..

Kom igen hjärtat och bli frisk!!

Här är det fullt upp nu när vi äntligen har kommit ut till huset!
Vi är här men inte kommit i ordning, köksbänkarna är fulla med saker och likaså källaren.
Det ska målas möbler och vi väntar på den sista tapetremsan som ska upp för självklart så var det fel på densista rullenb så vi fick lov att beställa en till.. Suck!
Men men det är bara att gilla läget vi är ju iaf inte hemma så mycket nu när vi har sååå mycket annat för oss.

Ellie har börjat skolas in och det går JÄTTEBRA! Vi var där förra torsdagen på lunch, fredagen spenderade vi där på förmiddagen och på måndagen var T med och var där i några timmar på em.
Sen efter  dom få dagarna och få timmarna så ville dom testa henne och kolla hur det är och vara utan mamma och pappa. Det går strååålande!
Inte ett ljud av protest när man går utan hon springer med dom andra barnen. Så jag står på standby några timmar om dagen, ett bakslag kan man ju alltid få och då är inte mamma långt borta.
Men än så länge går det bra och det är hur skönt som helst!

Annars så håller jag på med körkortet nu och det går också bra, mycket att tänka på och när man har vart hemma i sen jag var i tredje månadens gravid med Ellie så har hjärnan gått på lågvarv, men jag tar det lugnt och hoppas på det bästa och om jag inte klarar det första gången så "gör om och gör rätt" :D

På tal om barn och graviditet så kan jag glatt berätta att nr 2 är på väg!!!!!!
Vi fick reda på det när vi fick nycklarna till huset så det har vart lite extra kämpigt MEN man klarar det om man vill :)
Så nu är jag i v 20+ så hälften kavr typ
Denna  gång så ska vi få en med snopp!!!!!
(om hon såg rätt dvs)
Men det vart en smärre chock eftersom att att få samma kön är mer vanligt än att få en av varje, så är det runt omkring mig och T i alla fall. Antingen 2 tjejer eller 2 pojkar har våra vänner och familj.
Så det här är ju jättespännande, en liten Tommy Jr ;)


Så om UL stämmer och allt går bra så kommer han den 23e feb
Så jag plussar på 2 v så då kommer han senast 8e mars :))

En liten uppdatering om livet!

Vi tycker så i alla fall och det är ju huvudsaken.

Eftersom hemmet är ett lantligt hem, eller håller på att bli så ville jag har "gamla" tallrikar, helst vita med lite blommor på . Men dom tallrikarna som går i den andan kan u kosta 160 kr tallriken så det är ju liiiite överdrivet tycker jag. Dom ska användas i vardagen och med minst ett barn i huset SÅ därför hittade vi budgetlösningen, IKEA.

Dom är offwhite så dom passar till och med in med våra skåpluckor som vi har :)



Så nu har vi 12 st stora, små och djupa tallrikar att använda utan att hålla andan varenda gång vi ska äta ;)

Funderar dock på att börja samla på kurbits serien från Rörstrand.



Kan man önska sig och köpa lite då och då av kanske och använda när man har middag eller något.
Snygga som fasiken är dom iaf :)

T slutade tidigt idag för att vi skulle ta en familjetripp till Ikea. Dom har skickat fel och det har blivit knas med högskåpet så vi skulle lämna tillbaka luckor och få nytt!

Anyway så tog vi en tripp till huset innan vi åkte ut och hämtade allt som skulle tillbaka. Då höll killarna på därute och murade vår fläkt och då insåg jag hur bra det kommer att bli. Den är stor och maffig fläkt och det enda som är kvar är putsning sen är dom klara med den och vi är då ägare till en jäkla najsig fläkt. Då  när den är klar och, högskåpet blir fixat och kryddlådan blir ditsatt så har vi ett nästintill färdigt kök! Nästan säger jag nu men det kändes fantastisk skönt.

Så berättade Tommy att vår pardörr som vi köpte loss för en billig penning som är då från 1800 talet står redo med den nya karmen i Enviken. Där en man som är VÄLDIGT duktig med gamla, antika möbler har tagit hand om vår dörr och fixat karm och allt under HELA sommaren.. En dörr.. Det säger ju allt hur nogrann han är :P

Så kollade jag in i vardagsrummet, VI HAR GOLV!
Inte målat och klart men det är där och ska bli målat!

Så nu är vi nästa där, Rörmokare och Elektriker ska dit nu i v sen är det småsaker sen så är det snart dags för flytt!

Känns galet att vart ägare till ett hus i 1 år nästan, fick tillgång i början på Juni och renoverat sen dess att det har börjat närma sig sitt slut. Projekt 1 SNART avklarat!

Känns bra, pirrar i kroppen, blir lite nervös men med familjen på min sida så klarar vi det mesta <3

Jävla skit halsbränna!!

Strunt i det, jag lägger in ett inlägg här innan jag försöker sova igen!

Jag har gjort något som jag är så jävla nöjd över.
Ni vet att killar ska uppvakta och köpa fina saker till sina tjejer utan att det krävs något tillbaka, vi är ju lite "back in the days" på den fronten.
Jag har aldrig gillat tanken att min kille SKA köpa en massa till mig eller att julklappen kostar flera tusen kronor. Sånt är jag inte mycket för, jag kräver ingenting så och har aldrig sagt "kan inte du köpa det åt mig" eller jo om jag behövde tamponger eller något från affären. Sånt är rätt så lamt i mina ögon och jag är lite mer "jag-köper-sånt-själv". Däremot så gillar jag när det kommer små sms "jag älskar dig" eller om det står en blomma på bordet bara sådär. Roligare och få små överraskningar som han verkligen mena och har funderat ut! julklappar, födelsedagspresent, alla hjärtans dag presenter är ju för att man "måste".

I alla fall så har överraskat T nu, jag har uppvaktat honom och minen var oslagbar :D
Jag gav honom ett present som innehöll en upplevelse nere i Stockholm.
Han ska få köra 3 olika muskelbilar från USA, han gillar såna bilar och nu köpte jag det här till honom som en tidig julklapp men oxå för att verkligen visa hur mycket han betyder för oss och hur mycket jag uppskattar vad han gör i huset. Han jobbar heltid ggr 3, sitt vanliga jobb, huset och familjen!
Han är en kämpe och gör det mesta själv, han ligger aldrig på latsidan på något av sina jobb utan han kör på och fixar ALLT!
Han är helt enkelt bäst.

Klart jag säger till honom hela tiden hur jävla duktig han är men nu ville jag göra det här, köpa en överraskning till honom.
Billigt?? NEJ
Värt det? Ehhh jaaa gånger 1000000000000.

Ångrar inte en sekund att jag gjorde det här. Killar förtjänar att bli uppvaktade lika mycket som tjejerna, vi lever väl på 2000-talet??

Nu ska jag testa och sova igen!

Idag har jag Ä N T L I G E N fått myst med lilla Nova-Li!!
Hon är så bedårande så det är galet och att få hålla i sån där liten tösabit fick Ellie att framstå som en stor tjej för första gången. Hon är alltid yngst så nu såg man verkligen hur stor hon har blivit.
Hon var nyfiken och mer försiktig med Nova än vad jag trodde, hon har ju ingen koll på om hon är hårdhänt eller inte men det gick faktiskt riktigt bra. Nyfikenheten är ju ett stort plus tycker jag så det var ett lyckat möte!
När jag höll i Nova medan Marie ordnade med vagnen och klädde på sig så vart jag alldeles lugn i kroppen, spädisar är verkligen magiska och vilket lugn dom har över sig.
Ellie vart oxå lugn för hon slocknade 2 min efter dom hade gått :D

Igår så vart jag klar med Ellies höst/vinter/dagisgarderob för utevistelse.
Det ska inhandlas en till overall och lite sånt men nu är basen klar. Dom här kläderna ska hon få ha på dagis så får hon ha andra hemma men viktigaste på dagis där hon ska vara ute och leka som mest.


Svart/grått fodrat regnställ från Didriksons (ursäkta bildkvalitén)

Det vart blåa Tretorn stövlar. Kanske inte det mest passande färgen till regnstället men storleken i andra färger var HELT slut förutom röda så det vart blåa :)  Hon har nämligen sin Plommonfärgade skaljacka som hon kan ha under regnjackan eller bara den en fin höstdag med gallonisar och mössan med älgar är oxå plommonfärgad så rött är uteslutet då ;) I stöveln lägger jag en fleecesula coh det ska inhandlas Ullstrumpor..

Till kalla vintern är det varma och fodrade vantar med matchande mössa från Didriksons. Den här mössan passar bra under hjälmen dom måste ha på dagis så det var ett givet köp!

Matchande overall från Didriksons! Hennes pappa bestämde färgen, jag tänkte grå eller svart så kanske barn nr 2 kan ärva men jag vart nedröstad :)

Vinterskor var det mest jobbiga att hitta, alla säger olika! Men nu köpte ag Ecco Gore-tex och hoppas dom håller hela vintersäsongen!

Slaskavantar och lite mer vantar,halsdukar och mössor får inhandlas när det behövs men nu är det viktigaste klart, Skönt!!

Nu är det snart lunch, Ellie sover så jag hinner fixa den innan hon vaknar, sen blir det ut i sooolen!

Ha en skön höstdag :)

Varför spelar människor offer när dom själva har satt sig en en sits??

Varje val, varje handling, varje tanke är en start till en destination.
Om då det slutar dåligt då sätter människor på sig offerkoftan och startar en självömkan och blir självcentrerade.
Min undran är varför??

Man gör ju sina val alldeles själv så är det inte bara och acceptera att det vart fel och gå vidare, varför ska man lägga ner energi på att tycka synd om oss själva när vi själva satte oss i den båten?

Vill man vara ett offer?
Självcentrering är ett destuktivt beteende, och ett destruktivt beteende är ju inte så speciellt bra.
Då man tror att allt handlar om en själv, man tror att andra människor lägger ner all sin tid och energi att snacka skit, skriver en facebook status om dig fast i själva verket så är de väldigt långt från sanningen eller ett blogginlägg. Människor kanske har slutat ringt dig och du tror direkt att dom hatar dig eller liknande, själva verket så kan det ju vara så att du som är självcentrerad har gjort så att människor tar ett steg bakåt för folk TRÖTTNAR på att bli anklagade av dig att du tror att dom är ute efter att förstöra ditt liv.
Den som förstör här är ju du själv, alltså ett destruktivt beteende.

Om du har ont i benet, gå till doktorn.
Om du är tjock, fixa hjälp med maten.
Om du inte fick jobbet, sök nästa.
Om du är avundsjuk på alla snygga kroppar som vandrar utanför dörren, börja träna.
Om du inte mår bra så måste du gå till roten med dina bekymmer och det är ingen annan kan göra det åt dig.

Om du vill göra en förändring så måste du göra den själv, bestäm din egen framtid och ditt eget mående!
Ingen har ansvar över din framtid förutom du själv, vill du något så kan du!
Ta av dig offerkoftan, den klias, är trång och är ful!

Må lite dåligt och tyck synd om dig själv men stanna inte för länge, hitta vägen ut och gör en förändring.

Det här är inte fakta utan min åsikt :)





Man får tänka till lite och det här är inte fakta utan min åsikt bara :)

Njaaa, kunde nog ha stannat en vecka till i underbara Toscana! Men nu är vi hemma och har landat rakt i hösten. Träden börjar bli gula, det är mulet, det regnar och tempraturskillnaden är tydlig. Inga 28-31 plusgrader här inte :)
Jag antar att jag kommer komma in i höstmyset inom en vecka men tills dess får jag vara lite halvt bitter.

Resan var P E R F E K T!
Vi kunde inte ha haft det bättre. Naturen är STORSLAGEN och svårslagen, solen lyste nästan varje dag men tempraturen höll sig alltså mellan 28-31 grader, Ts systers bröllop var perfekt, maten var faaaantastisk.
Maten är färskvara i Italien, den vårdas och tas hand om på ett sätt Sverige borde göra.
Sveriges mat mat är nästan smaklöst om man ska jämföra!
Italien har EN liten hylla med godis i affärerna med som är ett liiitet utbud, dom få frysdiskarna som fanns var det mestadels glass i, nästan inge frysmat alls utan allt var färskvara även på söndagar!
Sveriges affärer ser lite annorlunda ut fyllda med energisnål frysmat och godishyllorna är gigantiska. Stor skillnad och smaken på all frukt, grönsaker, korvar ja all mat är stooooooor.. Italien vinner med hästlängder!!!
Italienare äter mycket MEN det syns inte, har inte sett en enda överviktig därborta fast dom äter pasta,pizza, lasagne osv. Utan till och med dom som hade små barn i sina vagnar var hälsomsamt smala och fina, och det har nog säkert med deras matkultur och HUR dom lagar maten och VAD dom lagar. Dom äldre gubbarna och några tanter hade lite mer hull MEN genomsnitt så var det inga överviktiga, feta människor i Italien.
Italien=hälsosamt land och dit tänkte jag flytta när barnafödandet är klart :))))

Ellie har ätit som en häst, hon äter alltså allt och MYCKET!
Så fort man gick förbi en resturang hördes "Mmmm, namnam" från vagnen så hon har verkligen gillat resan, så nu får vi köpa en Italiensk kokbok ;)
Lilltjejen har älskat varje dag i Italien, hon har grinat EN gång och det var när vi var i Volterra och hon hade tappat nappen och hon var JÄTTETRÖTT men annars har hon lekt, badat, skrattat med oss allihopa. Så nu går hon runt och säger "bada" hela tiden :P
Älskar det där lilla hjärtat så det gör ont i mig <3
Flygresan gick bra, hon var bara rastlös första timmen men vad får man räkna med när man har ett barn på 14 månader, men hon kände inte av när vi varken landade eller lyfte så det var riktigt skönt!

När man åker till Toscana är det inte för att ligga vid poolen och slappa i 7 dagar utan man måste ut och se allt runt omkring och det uppfyllde vi rejält. NÄSTAN varje dag hade vi något på schemat så vi tog bilarna på morgonkvisten och stack ut.
Jag stannade hemma en dag när dom drog till Florens för jag var inte så pigg just den dagen utan jag låg vid poolen och läste hela dagen och bara var ensam, Skönt!!
Så utflykterna var till:
Vinci, Leonardo da vincis födelseby.
Vinprovning.
Åkte runt bergen och kollade på landskapet.
Florens.
Volterra (faaantastisk bergsby)
Lari.
Pisa.
småbyar längs vägen..

Alla borde åka till Toscana, hyra bil och se detta landskap och det ligger bara 2,5 timmes flygresa bort!
Det är magiskt och makalöst vackert!
Byarna är mystiska med alla små kyrkor, madonnor, statyer osv, trånga små gator, städerna är välbevarade och gamla. Man känner nästan hur dom levde förr :)

Jag ska lägga in bilder så får ni se på vad jag menar!


Smakprov!
Volterra låg ca 1,5 timme från Lamporecchio när vi bodde. Vi åkte och åkte och 3 mil upp för serpentinvägar i bergen och pang så stod det en inmurad stad där helt plötsligt, välgömd och mystisk stad :)
(ungdoms/vampyrfilmen som då jag oxå har läst och sett Twilight, 2an spelades in här (New Moon) så jag har självklart vart på alla ställen i byn där dom spelade in alla scener) Hahaha cooolt som fasiken!!

Nu smäller det snart, vi har fått nog av Sverige och drar till Italien!

Här kommer jag befinna mig i en vecka :)



Här hänger jag nog så mycket som möjligt!




Trivs redan!

Veckan har gått till mer en kaotisk vecka med en massa packa, måste handla-anda.
Men nu börjar vi blir klara för avfärd, vi åker kl 10:30 hemifrån mot flygplatsen och vi längtar nog allihopa!!

Så vi lägger husrenovering och alla måsten åt sidan och ska njuta av sol, värme, landskap,kultur, god mat och mycket slapp denna vecka :)

Ciao!!

Sommarvärmrmen slog till i Falulandet i lördags och det firades med ett besök på stan med en god vän. Vi var på Bondens marknad och köpte fetaost, bröd och rabarbersaft.
Det kändes precis som utomlands, folk var sommaklädda, värmen, alla gick med vattenflaskor och Falun hade marknad i helgen så det var mycket folk i rörelse.
Efter markanden tog vi bilen ut till vårt torp och hälsade på T och vår kompis Keno som höll på att isolera fönster, Ellie sprang runt och var nöjd över sin nyfunna vän E!
Det var en sån där P E R F E K T dag :)
E och jag planerar en tripp till IKEA, vi måste dit och lämna några täckskivor, handla lampor, porslin och lite annat. Så varför inte åka med henne för det är ju roligare att åka med en tjej :) Så berättade att hon hade beställt lampor som hade kommit i fredags och en av dom var ju typ en sån jag hade lagt till i favoriter och funderat över till sovrum, så nu vart jag inspirerad och beställa den!
Vi måste ju ha en lampa därinne så tack E för en kick i röven för idag är den beställd, varför ens vela när man måste ha en??

Söndagen hade vi barnvakt så vi kunde avsluta 2 majorthings i huset, måla taket för sista gången, fixa värmepumpen och isolera do sista fönsterna.
Ts pappa komer och gör klart med värmen i v och det andra vart klart (tog bara 8 timmar) så nu jävlar börjar vi närma oss slutet, typ :)

Den här v kommer vårt efterlängtade kylskåp som vi köpte förra veckan.
Vi ska börja lägga in de sista plankgolvet och måla det.
Sen ska det målas, tapetseras, få dit beslag på köksluckorna och lite sånt.
Vi får se hur mycket vi hinner innan vi sticker till Italien, som jag har längtat!!!!








Den tror jag bli fin i vårt framtida vita sovrum (måste "bara" ha en ny sängstomme)

Ibland blir jag så trött. Jag vill vila, sova och hämta nya krafter. Jag vill vara ensam.
Så känner alla föräldrar ibland och då är det viktigt att man försöker skaffa sig den tiden för sig själv.
Man blir nog en bättre förälder om man får komma bort lite, va med sig själv, gå till frissan eller gå och handla något till bara dig, ta hand om sig själv.
För att sen gå in i mamma/pappa- rollen igen men med nya krafter.

Det är vad jag tror och nu är det som det är att T är och renoverar hela kvällarna men om jag skulle säga till att nu behöver jag andas då skulle han komma hem.
Det är faktiskt underbart att känna den tryggheten och sen har vi ju mor och far föräldrar som älskar Ellie som vill ha henne och ibland då så är det skönt att få ett break och lämna över henne :)
Hon har sovit borta för första gången hos mormor och morfar, jag har läst att man ska göra det runt 1års åldern so we did it.
Det hade inte vart några problem utan hon hade somnat den tiden hon brukar, dom följde våra instruktioner vad vi gör med henne på kvällarna och Ellie hade följt sina rutiner.
Jag ÄLSKAR att vi började med rutiner i tidig ålder, hon viker nästan aldrig ifrån dom och det är riktigt SKÖNT.
Så nu vet vi att det fungerar utan några problem, hon hade sovit sina 10-11 timmar och var superglad så det är ju riktigt betryggande :))

Nu börjar jag verkligen inse hur stor hon har blivit, hon är ju inte vår LILLA bebis utan en tuff liten tjej!
Hennes lilla kropp är liksom i full fart nu så hon har blåmärken överallt, hon springer och klättrar överallt!
Hon älskar att spela fotboll, så vi har köpt en nu så snart ska hon och jag ut och spela lite :D
Hon har fått sitt första pass, hennes foto är ju oslagbart hahahaha!!
Men hon klarade att ta kortet på första försöket så då vart vi väldigt stolta föräldrar ;D


Gullan var nog bara ca 4 månader här :D

Togs för några dagar sen, hon gillar grape som sin mamma :)

Pannkaka smakade bra det med :)

Hahahahaaaa jag dör!!!

Bara för att jag känner såhär som jag har skrivit så älskar jag henne inte mindre för att jag behöver vara ensam ibland. Utan visst jag kan vara en morsa som tillslut är så slut så jag blir bitter men det vill jag inte utan barn fattar snabbare än vad man tror, då vill inte jag att hon ser mig som bitter och trött utan en glad mamma.
Det blir jag av att lämna bort henne i 3-4 timmar när jag känner att jag inte har någon kraft kvar, det sker typ någon/några gånger i månaden så är det bara några timmar som behövs.
När hon sov borta den gången det var första gången på 14 månader vi inte gick upp innan 7, det var rätt så skönt :D
Snart börjar dagis så då kommer hon vara där 3 dagar/5 timmar om dagen, det känns ju jätteskönt!
Då får jag hinna sakna henne och hon får leka med andra barn. Lära sig att vara social, leka med andra barn som oxå är äldre, vara utan mamma och pappa.  Ja barn växer under dagis och blir mer självständiga, nog för att hon aldrig har vart mammig eller pappig men det ska bli riktigt kul att se hennes utveckling på dagis :D
Barn behöver mer än vad vuxna kan ge, dom behöver vara barn med andra barn :)

Jag älskar henne så det nästa gör ont, alltså det är en sån kraftull kärlek jag går och bär på och ger henne. Det känns som om "hur kan jag älska någon mer än vad jag älskar henne", det grubblar jag på när man tänker på syskon till henne, tänk om jag inte älskar 2an lika mycket :P
Men det föds ju ny kärlek med det barnet precis som det gjorde med henne så jag tvivlar inte på att jag inte kommer älska 2an lika högt!!
Men ibland snurrar tankarna dit när man tittar på henne och fylls med den varma kärleken, man blir liksom proppfull och funderar hur man kan få plats med mer :D
Men kärlek kan man varken ge eller få för mycket av!

Älskar dig lilla Toodi!!

Min nya vispskål från IB Laursen, min lilla söta kökstavla som jag vill ha en till av fast i ett annat motiv och tillsist en flaska i fattigmanssiver :)

Jag beställer så mycket nu så jag vet inte vad paketen innehåller!
Det här trodde jag var till Ellies rum som alla andra paket som har kommit MEN det var till mig, jippi vilken härlig lördag :D
Jag har beställt tavlor av Louise någonting som har kommit ut till huset så dom får jag se imorgon, jättesöta motiv till Ellies rum, spännande!

Nu ska jag fortsätta mysa in helgen, lite städning innan lillfian vaknar sen ska vi nog ta oss en promme till min moster och säga hej!
Ikväll kommer H hit med sin bebismage och ska umgås, det ska blir kul!!

Det känns som det regnar bebisar, kompisar får barn eller är med barn, så himla kuuuuuuul!

Vill passa på att gratta fina M och T till deras alldeles underbara nyfödda Nova-Li, GRATTIS!!
Många bebisar och mycket lycka överallt, jag känner den där lyckan och jag blir riktigt rörd av allt!
Det pirrar i hela kroppen :D